WLAN säkerhetsproblem

Ute i skogarna är det inget problem men i tätorter är WLAN närmast ett helt öppet nät - och nu den här nyheten:

http://www.idg.se/2.1085/1.317103/wifi-cracker-sal js-i-kina-som-gratis-surf

"Wifi-cracker säljs i Kina som "gratis surf" "

" Alla som tror att bra kryptering bara är för riktiga proffs och paranoiker har just fått ett bra exempel på motsatsen. Bra kryptering handlar också om privatekonomi.

Verktyget som kallas "nätverks-letande kort" eller "ceng wang ka" på kinesiska utnyttjar en känd brist i wifi-kryptering. Det säljs online och på elektronikmarknader som ett verktyg för att surfa gratis. Och med gratis menas – på någon annans nät.

Rent tekniskt består knäckningsutrustningen av en wifi-enhet, usb-adapter, programvara för att knäcka kryptonycklar, Linux och en detaljerad instruktionsbok. Den ska vara enkel nog att använda även för icke-tekniska människor och kostar cirka 24 dollar. Det motsvarar cirka 190 kronor och då hjälper säljaren till att installera och konfigurera enheten."

Så den som har (krypterad) WLAN skall inte lita på att det är säkert.

Nyss hemkommen efter några dar i Oslo kan jag konstatera att hotellet (4-stjärnigt, internationell hotellkedja) körde trådlöst för gästerna helt öppet och okrypterat. Dock var det tydligen inom ett eget vlan.

Om signalstyrkan hade varit bättre och belastningen mindre på morgon och kväll hade det fungerat riktigt bra.

Har hört att i Rom finns gratis wlan hot-spots överallt. Hur är det månne med säkerheten där?

Av nån orsak funkar inte min dator i TFiF-husets wlan, verkar som om den blir virrig, dvs hittar inte IP-adress när där i huset finns en massa andra wlan-adresser. Som tur är finns där oskyddade nät som går att använda. Men är man då kriminell?

Hej, jag läser inläggen här med lekmannens förvånande finger i den häpnande munnen! I Helsingfors finns det öppna nät överallt liksom på alla (?) hotell och många caféer och de flesta klubblokaler, inte bara TFiF. Jag brukar leka med min Communicator och söka nät och tidigare fanns det flera öppna nät än i dag, men antalet är trots allt stort. Welho (kabeltv-bolaget) gör reklam med att deras kunder har tillgång till Hotspots i hela centrala Helsingfors. Besökte för några år sedan en liten staden i västra Danmark och där kunde jag till min glädje surfa fritt överallt. Vi vanliga känner inte till risker med detta eller annat fanstyg!

Det är väl inte kriminellt att använda ett öppet nät. Många gör det utan att veta om det. Men det kan vara bra att vara försiktig för då kan ju den som har nätet följa med varenda knapptryckning.

Vanligen köper folk en WLAN-burk och sätter i stöplarna och börja använda den. Men då är förbindelsen inte alls krypterad utan vem som helst kan använda nätet. Och följa med allt som där sker. Det är den största säkerhetsrisken i dagens nät.

Då jag drar mig till minnes vad medierna rapporterat under de senaste åren har det nog funnits anledning att fundera över vad som är kriminaliserat eller inte. Det största problemet här är att domstolarna varit okunniga på området. Kanske har det blivit bättre.

Det finns intressen som helt vill kontrollera tillgången till nätet De vill själva kontrollera och tjäna pengar på den. Deras bästa vapen är skrämselpropaganda och okunskap. De vill få det att se ut så att det är bara de själva som kan erbjuda total trygghet, vilket de givetvis inte kan.

Björnhs exempel från Danmark visar vilken väg vi borde gå; mot mera öppenhet och inte tvärtom! Visst finns det risker men det gäller att ta fram verklig kunskap om vilka dessa är och hur man kan minska dem. Sedan måste envar bedöma hur man använder nätet. Detta gäller givetvis oberoende av hurudan access du har.

Åtminstone min medverkan i folkrörelsen för fibernätverken grundar sig långt på själva öppenheten och friheten i nätverken. Jag är övertygad om att dessa egenskaper skapar de bästa förutsättningarna för ett fungerande civilsamhälle och därmed i förlängningen också för dem som vill tjäna pengar på nätverken. Det är inget fel med att tjäna pengar bara det inte sker genom att försöka kontrollera och styra access och serviceutbud och göra bandbredden till en ständig bristvara.

När det gäller trådlöst har vi ju fon (http://www.fon.com/en/) men vi skulle kanske behöva ett - i ordets ursprungliga betydelse - öppet "fon".

Jodå, det är bra med öppna nät men folk måste veta när de tar risker. Jag kör alltid med ssh (krypterat) i alla nät.

De råaste exemplen på svinaktigheter är då operatören stänger vissa portar och tar pengar för att hålla dem öppna !

På tal om det så skrev jag för 10 år sedan att operatörerna tar en miljon gånger för höga avgifter för SMS (som ju inte kostar dem just nånting alls). Nu har de indirekt erkänt det genom att erbjuda gratis SMS upp till tusental i månaden !

För tio år sedan tyckte folk att jag var helt fånig ...

(nåja, många tycker det än

För tio år sedan tyckte folk att jag var helt fånig ...

(nåja, många tycker det än

Här passar ett klassiskt Gandhicitat bra:

"Först ignorerar de dig, sedan skrattar de åt dig, sedan bekämpar de dig, sedan vinner du".

Det är nog utvecklingen som vinner. Redan för tio år sedan såg den som litet tänkte efter hur det skulle gå. Till och med operatörerna erkände då redan att det nog blir fibernät - MEN de ville vänta med byggandet (en sisådär 20-50 år ...). Det ville inte jag.

Guje bör få poäng också för han tog upp Christensens bok "Innovator's Dilemma" för länge sedan och den gav åtminstone mej en förklaring på det underliga faktum att stora välskötta företag inte klarar av att införa ny teknik utan det är garageföretagen som gör det.

Och så var det ju Ulf som startade alltihop redan före jag alls började fundera på saken ordentligt. Under årens lopp har Ulf gjort den absolut största insatsen.

Och Eirik som var den första att bygga fibernät.

Så är det nog, ingen kan göra allt ensam men alla kan göra något.

Citatet från Gandhi, som brukar översättas till svenskan i singularis, är också pluralis.

"First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win."

Nisse nämnde "garageföretag - stora välskötta". Här ser vi hur man kan se på saker ur olika synvinklar beroende på egen bakgrundserfarenhet. Till all lycka för världen finns det "garageföretag" som kan prestera fantastiska framgångar, men har vi hört om alla de som skapat ekonomisk krasch för sina ägare?
De stora företagen har att ta ansvar för att överleva och ta hand om sin personal och att få in friskt kapital för investeringar. I detta ligger en stark "bromsningsfaktor".
När jag jobbade med att utveckla kaféer fick jag av flere kunder frågan varför kaffedrickare som inte använder socker eller grädde måste erlägga samma dyra pris för kaffekoppen? Ingredienserna kostar inte mycket men priset på kaféet är mycket dyrt om man ser på ingredienspriset ( jämförelse med sms diskussionen ovan). Kaféinnehavaren liksom teleoperatören måste även "bekosta" personal, produktutveckling och utrymmen.
Garageföretagen ( som till all lycka finns till) har inga egentliga administrativa kostnader ( nu blir entrepenörerna ilskna) de offrar i stor grad egen tid ( har inga arbetsavtal för sig själva) och drivs av en mycket stark motivation och tro på sin sak. Jag har blivit nyfiken på Christensens bok, som jag inte känner till.
Elisa och liknande organisationer måste se till sin överlevnad, de följer noga med vad kunderna ( som betalar verksamheten) tror sig behöva. I vårt eget bostadsbolag har vi tre operatörer som dragit in fiber i vår källare, två med 100 och en med 200 som uppgivna hastigheter, men få har kopplat in sig, detta beroende på att kostnaderna ännu känns för höga mot vad man får. I huset bor ingen "Nisse", "Guje" med flere liknande utan " den stora massan". I detta ligger "fiberandelslagen" stora utmaning.

Claytom M. Christensen är professor vid Harvard Business School och skrev 1997 "Innovator's Dilemma" där han koncentrerade sej på "disruptive technology" som storföretagen inte klarade av i motsats till "sustaining technology" som de klarar bra. Det är alltså inte fråga om utveckling av teknik i allmänhet utan enbart "omstörtande teknik". Det är inte alltid så lätt att se vilken teknik som verkligen är omstörtande. Christiansen märkte till sin förvåning att övergången från 5 tums hårdskivor till 3,5 tums också var omstörtande - vilket ingen hade kunnat tro. Men det är ett faktum att de gamla företagen inte klarade den omställningen.

Det är inte bara fråga om elektronik. Övergången från vajerdrivna grävskopor till hydrauliska ledde också till att de gamla företagen gick omkull.

Men Christiansen hade ett exempel på att ett företag klarat övergången. Det berodde på att chefen mycket rått tvingade fram omställningen - men priset var mycket högt.

Typiskt för omstörtande teknik är att den nya tekniken leder till att inkomsterna rasar fullständigt i botten - därför är det också så svårt att ta steget.. Då är Internet verkligen omstörtande för det leder ju till att allting blir gratis eller nästan gratis. De gamla tjänsterna försvinner totalt. Men visst går det att tjäna pengar också på nätet - se bara på Google !

Man tycker ju synd om de gamla företagen men inte vill man betala massor för deras "tjänster" som upplevs som helt onödiga i den nya nätvärlden.

Det som inte blir onödigt är att dra kabel (fiberkabel).

Tack Nisse för informationen om Christensen.
En äldre generation drog telefontrådar liksom senare elkablar runt om i bygderna ( liksom järnvägarna i USA) och detta ändrade samhället till ett bättre liv. Samma gäller säkert även fiber, men nu spökar ekonomin, vem betalar? Här ligger en verklig bromsfaktor. Den egna plånboken är tunn. För dem som har en stark vision och ännu starkare motivation är detta inte ett hinder.
När jag läser inläggen har jag undrat över vad är det som får landsbygdsbefolkningen att investera i framtiden? Det behövs många anslutningar för att få igång ett projekt. I t ex Bromarf inleds snart avloppsledningsgrävandet och med erfarenhet från andra regioner är det logiskt att samtidigt lägga ned fibern ( för framtiden ). Här kommer två ( på kort sikt) dyra projekt samtidigt. Vår fritidsbostad har för avloppet som vi inte ännu behöver(?) då vi inte har WC en begynnelsekostnad på 4200 euro och därtill en fiberkostnad på xxxx euron. Dessa kostnader som kan räknas som hyra för en kort vistelse känns stora om man ser på dagens behov som inte ännu är stora och klaras av med Elisas trådlösa förbindelse. För skärgården och andra glesbygder är fritidsbostäderna den stora potentialen att få flera anslutningar och kostnaderna fördelade på flera hushåll. Säkerhetsaspekterna på det trådlösa nätet blir allt viktigare, något som jag insett vid läsning av diskussionerna här.

Det kan kännas dyrt för en semesterbostad men för en gammal bonde som är van att investera på 20-100 års sikt är det inte så farligt. Hos oss kostar anslutningsavgiften 1000 euro (+ca. 500 euro för fastighetsanslutningen) så det bli ca. 15 euro/år om man räknar på 100 år.

Jag kan ganska tvärsäkert påstå att fastighetens värde ökar mångfaldigt om man har fiber indragen (fastän den inte ens är kopplad). Kanske det kan få en sommarstugeägare att tänka om ...

Nu hamnade vi i diskussionen utanför WLAN säkerhetsproblem. Upptäckte att de två av mina helt finskspråkiga grannar som har haft öppna internetanslutningar tydligen läser dessa sidor för nu är deras uppkopplingar lösenordsskyddade!
Vilken nytta har en fritidsstugeägare intresse av att fastighetens värde ökar när man inte har för avsikt att sälja sin tomt som i flere hundra år varit i släktens ägo? Fibern gör dock att man kan vistas längre tider på stugan, men ännu är frågeställningen för många nytta mot kostnad viktig. Distansarbete har inte blivit alltför vanligt - i många fall beroende på att gör man arbete utanför sin kontorsstol!? Ännu ett exempel på att omställningar är tröga!