ISDN - de va grejer det!

Nisse skrev såhär i en tidigare tråd:

Så går de med telefongängets uppfinningar. De hinner inte ens installera dem innan de är föråldrade.

Kommer ni ihåg ISDN ?



Med Admins rätt och på uppmaning av pdonner flyttar jag inläggen hit.

ISDN de va uppfinning de...man fick up till 16 digitala tel nr med endast en burk

ISDN som skulle vara framtidens data, ljud och bildöverföring.

Men så kom ADSL i början av 90-talet och strulade till det. Så teleoperatörerna höjde på ISDN-priset så ingen hade egentligen aldrig råd med dom fina ISDN-finesserna. Och ADSL:en släppte dom ju som bekant inte heller fram.

Nu är xDSL:ens tid förbi - innan den riktigt utnyttjades fullt ut. För nu är det 3G som skall gälla.

Och priset på FTTH (fiber) prissätter teleoperatörerna så ingen har råd med det.

I stället är det byarna själva som drar egen fiber.

Att dom aldrig lär sig!

Innovator's Dilemma slår till igen. De får lägre inkomster om de går över till den nya tekniken och därför motarbetar de den - men det är hopplöst fall. De kommer att gå i konkurs allihopa.

Utom ett fåtal som lär sej att leva på en marknad där allting är gratis eller nästan gratis - men DET kommer nog att bli HÅRT ....

Nu försöker de krampaktigt bygga telefonnät med de nya paketnäten som bas. VLAN-idiotin är just ett exempel på det.

Jag vill framföra några tankar från min egen synvinkel, då jag varit själv involverad i ISDN-utvecklingsarbete. På fiberforumet vet alla varför optofiberbaserad datakommunikation är överlägset förmedling över kopparkablar. Vill desvärre inte heller beskriva varför TCP/IP-underlaget och dess applikationer är totalt överlägset LAPD och ISDN, utan koncentrerar mig närmast på ISDN's brister:

ISDN var telebolagens standard. Det var de och telefonväxeltillverkarna som bestämde vad som skulle ingå i ISDN och vad som uteblev. Dokumentationen var hemlig och gick att köpa bara för dyra pengar av ITU-T. Så knappt någon hade direkt insyn på vad ISDN-förmedlingen gick ut på på detaljnivån. Växelspecifikationerna, hur t.ex. Siemens eller Nokias växel tillämpade standarden, var självfallet ännu svårare att få tag på. -- Dethär är någonting som fungerar ganska lika på andra slutna områden. Jag har bl.a. erfarenhet från SCSI-överföring och där går det lätt att dra prallellerna.

De europeiska tillverkarna av ISDN-utrutning bildade en sammanslutning som heter Common ISDN Interface (CAPI). API-delen av namnet hänvisar väl till det faktum att man utarbetade en gemensam specifikation som tillverkarna tillämpade på sina apparater. De skulle tillverka driversoftvara som skulle ge möjlighet åt programmerare att skriva program som fungerar med alla apparater. Kännetecknande för detta arbete var att det också var slutet och att framstegen vaaar myyycket lååångsaamma samt att allt det man gjorde i sista hand alltid baserade sig på vad den ännu mer slutna ITU-T organisationens medlemmarna hade gjort upp sinsemellan.

Ett par positiva saker:

- De färdiga delarna av CAPI var ganska väldokumenterade.
- Programmerarna hade och kanske har ett nyhetsforum där man mycket osjälviskt och konstruktivt delade med sig sin kunskap (kanske dock inte om det egna bolagets businessidé) till yngre, mindre kunniga kolleger.
- CAPI var inte bunden till operativsystem, vilket gav linuxutvecklarna en stor fördel då man drog nytta av det egna OS'ets flexibilitet.

CAPI-programmering var trots allt ganska svårt. Det gällde bl.a. att utveckla en massa egna verktyg för att ha en ordentlig utvecklingsomgivning, som inte alltså gick att köpa. ISDN är också en stor samling 'tjänster' som alla är ganska komplicerade och kräver träget arbete eftersom man inte kunde enbart lita på att allt sköttes på softvarans nivå, utan allt måste också kollas med apparaterna som mer eller mindre troget följde standarden.

Tyvärr gick ISDN utvecklingen ganska ojämnt framåt i många länder. Det var då som 'vi är bäst' -bubblan sprack för mig. Inte ens de enklaste saker fungerade utan att man påpekade om bristerna åt killen vid växelns styrningsfunktion. Det visade sig att ett otal europeiska länder var mycket längre komna än Finland i att applicera tekniken och utveckla användbara tjänster. Men tro inte att det som sedan sist och slutligen fungerar i Finland utan vidare skulle fungera i Kanada. Nytt lands- och världsdelsspecifikt krångel. -- Så hela underlaget var nog ganska bräckligt på alla nivåer.

Nisse och Guje pekar på Innovators Dilemma och hur teleoperatörerna förstörde allt för sig genom oenhetliga och mycket ofördelaktiga prissättningsmetoder. För mig var det fördelaktig prissättning som fattades samt bristen på billiga, välfungerande arbetsredskap och framför allt på en öppen, gemensamt överenskommen arkitektur.

Jag instämmer att det i sista hand det också blev så att ISDN skulle se dålig ut för att ge utrymme åt nästa nya innovation som teleoperatorn ville marknadsföra. Låt oss kalla den t.ex. WiMAX. Inte kunde man ju lansera den nya produkten och låta bättre fungerande ISDN existera på sidan om. -- Så i sista hand var det verkligen teleoperatören själv som förstörde alla de stora investeringarna. Och då blir det lätt svåra tider för teleoperatorn.

Intressant. Jag har bara sett ISDN utifrån och det verkade vara fel målsättning, för långsamt och för slutet från början till slut. Det är vad jag kallar "telefonifilosofi" i motsats till den öppna datanätsfilosofin. En del firmor försökte också med slutna datanät men det öppna och enkla Internet körde över dem så de försvann på historiens skräphög omedelbums.

Jag tror inte på NÅNTING som kommer från ITU mera (eller liknande organisationer). Även om de med miljarder dollar stöder sådana system så går de på kryckor hela tiden och - värst av allt - motsvarar inte alls de behov som finns eller som kommer bakom hörnet.

Så de är dödsdömda redan från början. Öppna nät (dumma nät) är dt enda som blir kvar.

Men visst kan de bromsa utvecklingen i många år genom att lura korkade politiker.

Intressant om ISDN, pdonner.

Förstod egentligen aldrig att ISDN var en dyr hemlighet.
Förvisso kostade min ISDN-bok 570 mk på Akademen men helt oöverkomligt kändes det nu inte.

Noterar att ISDN länge var teleoperatörernas koncept i centralerna. Men bara där. De släppte ju aldrig ut tjänsterna därifrån. Inte ens för pengar. Minns hur jag tex. här i Bromarv försökte komma åt ISDN-B tjänsten (eller vad den nu hette). Den skulle ha gett mig 128 kbps symmetrisk hastighet redan på 90-talet. Men sidu nej. Inte fast jag hade Soneras namn på mitt avtal gick det för sig. Slutade med att VD Koponen ringde och bad om ursäkt. Sen öppnade knektarna en sån linje åt mej - för några månader.

Är av den åsikten att tex. 56-k modemen enbart kom till pga. detta hysh-pysh kring ISDN. Marknaden hittade alltså på sina egna lösningar.

Lite som våra egna byanät nuförtifen. Dem bygger vi ju bara därför att teleopertörerna gömer undan fibern för oss. Den finns i centralerna - liksom ISDN också fanns. Men den säljs inte ut - precis som ISDN inte heller såldes ut.

Man undrar hur många sådana misstag operatörerna har råd med ? Innan de går i konkurs ...