Svensk Byaservice ger ut ett Nyhetsbrev som behandlar det mesta inom landsbygdsutveckling. Temat 'Bredband' har ganska ofta varit med i nyhetsbrevet. Mitt inslag i nyhetsbrevet växte sig så till den grad att det blev en debattartikel för Hufvudstadsbladet.
Ta del av följande utkast. Rätta och kommentera så mycket ni orkar, så att det blir ett varmt, välbalanserat och trevligt diskussionstema under julhelgen:
Det är vi som skall bygga distributionsnätet
Den falska finländska självkänslan har fått sig en ordentlig törn. Tanken på att Finland är ett föregångarland i datakommunikation baserar sig på Nokias framgångar, men den har just inget samband med omsorgen om regionalutveckling och informationssamhällets jämlika samhällstjänster.
Först väckte telebolaget TeliaSonera stor oro genom att i somras meddela att man har för avsikt att avveckla landsbygdens kopparkablar. Då blev det uppenbart att det inte skulle finnas behövlig och välfungerande infrastruktur för byskolarna distansundervisning, ladugårdarnas övervakningssystem samt hälso- och åldringsvårdens kontaktnätverk till innevånarna i periferin. En annan otrevlig nyhet var att statens stomnät höll på att övergå i utländsk ägo. Därmed sattes hela nödkommunikationen och basservicen på spel. Så regeringen måste sätta upp en arbetsgrupp på högsta nivå för att undvika också denna krissituation.
Stugans bakvägg nåddes väl denna höst när Finland rutschade ner till femtonde plats i datanätsstatistiken där Sverige ligger tvåa. Vi var jämnspelta med Ryssland och Bulgarien. Så det var nog inte alls så rosigt med ledarskapet i uppbyggnad av framtidens informationssamhälle.
Kommunikationsministeriet gjorde alltså en fantastisk felbedömning när man påstod att de så kallade "marknadskrafterna" skulle se till att datakommunikationen skulle utvecklas på områden där det inte fanns någon marknad. Vi som bor i glesbygden har nog vetat en längre tid att infrastrukturen inte stöder jämlikheten. Skillnaden mellan befolkningscentrum och landsbygd har ökat avsevärt under hela detta decennium.
De som känner ansvar för landsbygdens framtid har visserligen också mobiliserat sig. Det var Kommunförbundets vice vd. Timo Kietäväinen som påpekade att nu när staten måste bygga ett nytt stomnät, så bör man också beakta kommunernas och den utsatta glesbygdens behov. En grupp finlandssvenska optofiberentusiaster har upprättat ett debattforum 'Finlandssvenskt fiberforum' <http://bredband.selfip.net/forum/> där man diskuterar möjligheten att bygga ett kustnät som skulle ge en ryggrad åt den finlandssvenska sammanhållningen. Viktigast är väl det att man på olika håll i Svensk-Finland tagit initiativet i egna händer och börjat själv bygga de bya- och regionnät som telebolagen aldrig kommer att konstruera.
Och så blev det en snabb och fullständig svängom i datanätspolitiken. När minister Suvi Lindén och hennes kanslichef Harri Pursiainen ännu förra våren tyckte att en förbindelse på 1 mega bör uppfylla var och ens behov, så har man nu gjort upp en helt annan målsättning: Datakommunikationen är ingen lyx, utan en del av basservicen. Därmed har regeringen bestämt sig för att investera 66 miljoner euro för uppbyggnad av stomnätet i de områden där marknaden inte fungerar. Sålunda skall varje hushåll år 2015 ha datakommunikation på 100 megabit per sekund på en räckvidd som är mindre än 2 kilometer.
Detta är mycket positivt, men tyvärr är många detaljer i detta utspel ännu oklara. Ministeriet har planerat att den statliga andelen av investeringsstödet skall finansieras genom försäljning av frekvensområden för mobil datakommunikation. Kritikerna säger att staten på detta sätt enbart överför sin egendom från en ficka till en annan. Andra påstår att satsningen är alldeles otillräcklig. EU-andelen i stödet har tills helt nyligen också varit helt outredd. Därför har struktureringsfondernas väktare uttryckt oro över att deras budget kommer att naggas. Kommissionen gjorde dock nyligen ett beslut om ett riktat stöd på 1 miljard euro för utveckling av snabb datakommunikation. Då kommunikationsministeriet föreslagit att landskapen och kommunerna skall stå för en tredjedel av stödet, så förbigår man det faktum att det inte finns medel som landskapen själv skull generera. Så det handlar bara om kommunala medel.
Det är också mycket i de tekniska detaljerna som inte har klargjorts. Bas- och nödservicen är till stor del audiovisuell och signalen framskrider i båda riktningar. Utredaren anser att bara informationsflödet är tillräckligt stort, så uppfylls också symmetrikravet. Erfarenheten visar dock att kopparnäten och de trådlösa datanäten inte lämpar sig för stora medieströmmar i båda riktningarna. Så tas inte den audiovisuella kommunikationens faktiska väsen i beaktande blir nog datanätverken felaktigt dimensionerade.
Tyvärr har debattörerna ofta förbigått det faktum att regeringens planer berör enbart stomnätet till ett avstånd som är mindre än 2 kilometer till fastigheterna. Kanslichef Pursiainen och hans stab har klart sagt ifrån att staten inte kommer att bygga distributionsnätverket. Det faller på medborgarnas eget ansvar. Så för att inte statens fina initiativ skall rinna ut i sanden, så måste vi mobilisera oss. Det behövs nya utspel, talkoanda, regionalnät och byandelslag för att infrastrukturen skall nå oss ända hem. Och det handlar verkligen inte om en liten insats, utan detta blir under de närmaste åren utan jämlike vår största satsning för att skapa jämlikhet i fördelningen av service på landsbygden.
Arbetet måste bedrivas systematiskt, men tillräckligt flexibelt så att arbetsmodellerna passar in på olika förhållanden. Man får väl hoppas att ministerier, TE-centraler och kommuner förstår att de måste stöda medborgarnas initiativ för att den behövliga energin skall utlösas.
| 
Page 1 of 3: 2 3 Next »