Här i förskingringen får vi allt som oftast Husis i efterkälken. Så jag kom inte åt att läsa det intressanta materialet förrän nu. Det handlar alltså om Google och Gratistjänster på internet. Skulle rentav vilja berömma de två redaktörerna Finnäs och Teir som genom som genom sina fina artiklar upprätthåller tron på att det lönar sig att beställa en tidning som inte klarar av att följa leveranstidtabellerna.
Framställningen i artiklarna är nyanserad. Man klarar av att diskutera ämnet genom att presentera motstridiga fakta. Jens Finnäs börjar med att framhålla att en del av e-tjänsterna i framtiden inte kommer att leveras gratis. Han meddelar att den brittiska mediamogulen Rupert Murdoch gått ut med nyheten om att "flera av Murdochkoncernens webbtjänster kan komma att placeras bakom betalmurar inom en snar framtid". Så presenterar han Google-vd:n Petri Kokko som tycker att tidningarna jobbar med en uråldrig affärsmodell: "Det vi ser nu är att mellanhänderna försvinner. Du som är journalist behöver inte längre en tidning för att förmedla ditt budskap. Lika bra kan du och tio kolleger på en dag sätta upp en blogg". Så kommer det väl inte som en större överraskning att det är Google står för kartan in i kvalitets- och amatörjournalistikens mångfald. Och det är också Google kammar hem de annonsintäkter som Murdoch & Co. förlorat.
I sin presentation av Chris Andersons bok Free - the future of Radical Price väcker Philip Teir vårt slöa medvetande genom ett antal kontroversiella teser. Det tycks som om Googles levnadskraft kommer från de jättestora konsumentmassorna, men Teir betonar däremot att "internet gör att vi som kulturkonsumenter blir allt mer individuella". Han påstår rentav att "internet ökar marknaden för nischade produkter". Det låter fräscht i en omgivning där man konfronteras av lösa påståenden om att TV och internet inverkar passiverande på våra bokvanor. Teir påpekar också att kulturjournalisternas antal i USA gått ned från 5000 till 2500. Men hans analys låter såhär: "Är journalistiken verkligen död? Är inte utbudet större i dag än för till exempel för tio år sedan?" Paralellen till bokvärlden kommer självmant: Våra bokhandlar har ju högre försäljningssiffror än någonsin tidigare.
Teir nämner att Chris Andersons bok går att läsa gratis på nätet, men han glömmer att hänvisa till bokens nätversion. Men vad gör det; det går ju att slå upp adressen på Google. Skribenternas budskap är dock att det inte går att äta gratislunch. För att läsa boken måste man skaffa sig ett konto: Start reading Free on your Kindle in under a minute. Don't have a Kindle? Get yours here. - Och så bär det väl av enligt tjänsteleverantörens inkomstlogik. I detta sammanhang kan man väl påpeka att Hbl-journalisten är en aning godtrogen, när han utan randanmärkningar förmedlar vd:ns syn på vårt rättskydd inför dessa hemlighetsfulla kontomekanismer. Intervjuinnehållet förmedlas som sådant, såhär: "Så om jag avslutar mitt Gmail-konto så kan jag vara säker på att all information verkligen raderas? - Absolut." | 
