Stomnätsbygge

'Hellre fiberbygge än arbetsamma skriverier och lobbning' var gårdagens slogan. Vi håller alltså på med att göra budget för en 'Lipukan kuitu' -ansökan åt TE-centralen. Så nu skall vi se vem som är intresserad av fiberbygge. Det är rätt så många frågor som måste utredas så jag tar det i små bitar. Så ser vi hur ni hänger med.

Om jag tolkar Raimo Kantola rätt, så anser han att abonnenterna skall stå för de lokala kostnaderna. Ifall detta betyder installation mellan stomnätsnod och abonnent så låter detta skäligt. Det skulle i vårt fall leda till en ansökan där huvuddelen av ansökningsmedlen går till att bygga byanätets stomnät. Abonnentanslutningarna bör däremot finansieras med en av de finansieringsmodeller som bl.a. UlfG presenterat. Har jag förstått er rätt?

Just nu håller jag alltså på med att planera stomnätet. Ansvarsfördelningen är inte självklar. Det är inte helt ovanligt här i trakten att abonnenterna bor flera hundra meter från byvägen. Man kan i så fall fråga sig hur nära kunden stomnätet skall anses sträcka sig. Är det till en brunn bredvid huset eller till noden några hundra meter från en grupp abonnenter?

Jo, det är ett problem. Vi har dessutom abonnenter som har nån kilometer till närmaste kopplingspunkt.

Principen har varit den att vi bygger stomnätet till kopplingspunkterna och därifrån får abonnenterna betala allting. I samband med annan grävning har vi dock dragit kabel nästan ända fram.

Problemet med den modellen är att vissa får betala väldigt mycket om de bor långt från kopplingspunkterna medan andra får den nästan gratis. Helst ser vi nog att folk sinsemellan kommer överens om fördelningen och gräver ett helt område själva. Sedan kommer vi och kopplar in då kabeländarna finns på rätt plats.

Bäst är att gräva ALLTING på en gång - även till de hus som inte vill ha anslutning. De får då betala senare - för alla skall nog ha förr eller senare. Men då måste man sköta finansieringen på något sätt.

Vi har en anslutningsavgift som är lika stor för alla (1000 euro) och den skall täcka kostnaderna för stomnätet och växlarna och allting som är gemensamt. Den är väldigt låg - de andra här i östra Nyland har dubbelt högre anslutningsavgift.

Men så jobbar jag ju också nästan gratis inom Hindersby och Bäckby. Vi har gamla talkotraditioner - andra sköter åter om andra saker.

Jag borde kanske först ha beskrivit konkretin för att ge bakgrund åt planeringssituationen. -- Iivantiira har fått stå som arketyp för finländsk underutveckling. Det är väl författaren Ilmari Kianto som skapat den föreställningen. 'Iivantiiran Ypykkä' motsvarar det som i urbanlegenden brukar kallas 'Huitsin Nevada'.

Lyckligtvis är den reella situationen en helt annan: Vi har det största antalet aktiva jordbruk i Kuhmo. Här bor förhållandevis unga och ovanligt aktiva människor. Många av jordbruken har gått in för köttinriktad boskapsskötsel. Nu pressar sedan EU på med att antalet djur måste vara betydligt större per enhet. Och det tycks leda till friktion där man måste hitta nya lösningar och rentav andra utkomstmöjligheter.

Fast avståndet till stadscentret är hela 50 kilometer så har vi relativt goda trafikförbindelser. Vägen från gränsplatsen Vartius leder till Kajana och Uleåborg. Kekkonen såg till att vi har vägförbindelse söderut till Kuhmo stad och mot norr till Hyrynsalmi. Dessutom finns det en transportjärnväg mellan Kostamus och Kontiomäki. Den är en del av järnvägarnas stomnät.

En del av byinvånarna bor ensamma i det som är eller har varit ett familjelantbruk. Alternativt bildar bosättningen en klase av fastigheter som uppenbarligen uppstått när arvet delats upp – i en del fall småningom i allt mindre andelar, antagligen alldeles för små för att ge tillräcklig utkomst. När depressionen var som värst, så blev kanske fastigheten övergiven. Arvingarna håller fast vid släktägendomen men fastigheten förfaller. Detta är vanligt på andra håll här i Kuhmo.

Ofta flyttar de yngre innevånarna bort, söker ny utkomst och bättre skolningsmöjligheter för barnen. Kvar blir en eller två pensionärer. Men så finns det också nyinflyttare: forskare, naturföretagare, en konstnär och en ingift distansarbetare. Tre av familjerna i grannskapet har ryska husmödrar: En är projektmedarbetare, en är boskapskötare, en gör olika slags textilarbeten.

Här i Hietalahti ('Lipukan Kuitu' försöksområdet) har huvudfastigheten spjälkts upp i delar. När arvingarna blev för många så började man flytta bort till huvudstadsregionen, Kuhmo och grannbyarna. Kvar finns ett antal prydligt byggda sommarvillor, som tyvärr allt som oftast står förvånansvärt oanvända. Så nu har vi fast bosättning och yrkesutövning i 4 fastigheter. I alla hus jobbar både man och hustru. Så finns det 7 sommarvillor, varav bara en använder fritidshuset regelbundet året runt och en använder sin villa hela semestern.

Det är faktiskt inte alls så stor skilnad jämfört med östra Nyland. Vi har ungefär samma situation här så det går nog bra att jämföra. Den enda skillnaden är att det faktiskt finns folk här som försökjer pendla till jobbet i huvdustadsregionen - men det vill de nog bli av med så fort som möjligt. Därför installerar jag nu snabb anslutning så de kan jobba hemifrån. Senast i förrgår tittade vi på ett ställe som en engelsman köpt i grannbyn Labby. Han hustru har hästar men själv jobbar han på Värtsilä i Helsingfors. Firman tycker det är bra om han jobbar hemifrån och är villig att betala halva anslutningen.

Intressant nog så har flera ungdomar byggt nya hus åt sej i Hindersby de senaste åren och tänker uppenbarligen bo kvar här. Flera jordbruk har övertagits av ungdomar också. De jobbar ännu på annat håll men jag gissar nog att de inte orkar med det i längden. Ekonomiskt kommer de också att klara sej på jordbruket nu då priserna på vete fördubblats ochtroligen komemr att hållas på hög nivå i framtiden.

Och ungdomarna skall genast ha fiberanslutning.

I utgångssituationen ser vår behovskarta ut ungefär såhär:

Forskarna, distansarbetarna, naturföretagarna och ungdomarna behöver omedelbart högklassiga och driftsäkra dataförbindelser. Det handlar om videoserver-, videokonferens-, bild- och dokumentöverförings- samt spelbehov. Man måste kunna hålla kontakt med arbetsplatsen, delta i möten, sköta distansundervisningsuppgifter, sprida reklam och byinformation. Boskapsskötarna vill övervaka ladugården och ge kunderna insikt i djurens skötselförhållanden. Naturföretagarna och -aktivisterna vill ge kunderna insikt i rovdjursinformation samt skoleleverna möjlighet att följa med naturens årscykel: flyttfåglar och djur. Distanstjänstfirman i Kuhmo stad vill sköta sina övervakninguppgifter i vårt område genom att utnyttja videoservrar på kundernas tomter.

Landskapsadministratörerna har påstått att sammanslagning av behoven ger en kostnadsfördel genom att administreringsjobben blir färre. När servicen blivit sämre har man på glesbygden väntat sig att distansservicen skall bli bättre. Landskapsinformationen distribueras på www, men inget utvecklingsarbete bedrivs kring skötsel av basservice och andra tjänstesektorer. Behovet berör skolundervisning (bl.a. språk och musikundervisning samt ortodox religionsundervisning), vuxenutbildningen, sjukskötsel, åldringsvård och kulturutbud. Likaledes behöver vi nya tjänster som skulle underlätta bristen på näraliggande butik och post.

Förutom de överhängande problemen på dataöverföringssidan (bristfällig eller ingen förbindelse), så har vi har också haft akuta problem med telefon och faxtjänster, samt bristfällig TV-signal och ensidigt programutbud. Vi anser att ett välfungerande datanät kunde vara ett medel för att förbättra dessa detorierande offentliga bastjänster.

Vi har också skisserat ett antal nya tjänster som vi kunde bjuda, med tanke på att göra byn trivsammare och mera attraktiv för nyinflyttare och gäster. Vi tror också att samarbetet mellan orterna i norra Kuhmo kunde vara produktiv för alla parter, så fort hela området skulla ha tillgång till höglassig dataförbindelse.

Detta handlar om fiberbygge, men vår tanke också att man på allt sätt också bör främja bybornas eget initiativtagande. Det är en sak som behövs i denna del av landet och det behövs också för att denna investering skall medföra andra fördelar för bysamhället.

Det andra är talkoanda. Det finns bönder som jobbar i tandem när det gäller att lösa akuta problem, men också sådana som inte kan samarbeta alls -- inte ens när enkla ekonomiska fakta pekar på att gemensam företagsamhet skulle vara lönsammast.

Så därmed tycker jag att detta lät bra: Helst ser vi nog att folk sinsemellan kommer överens om fördelningen och gräver ett helt område själva. Sedan kommer vi och kopplar in då kabeländarna finns på rätt plats.

Däremot så skulle det ju ändå vara rättvist och lätt förståeligt med en solidarisk betalningsmodell där anslutningskostnaden är i princip den samma för var och en. Undrar om det går att kombinera de två?

Kunde t.ex. en dylik formel fungera: Anslutningsavgiften är t.ex. 1600 euro för var och en som går med i andelslaget. Om medlemmen gräver allt färdigt ända fram till huset så blir avgiften 1000 euro.

När sedan abonnenterna bor på avsevärt varierande avstånd från kopplingspunkten så blir priströskeln lätt orättvis. Det är det problemet som jag hänvisar till i min fråga: Att en abonnent kan få lägre prisnivå för 50 meter grävning och den andra måste gräva flere hundra meter för att kunna åtnjuta samma fördel. Man kunde fråga: Blir det för komplicerat om man dimensionerar avdraget enligt grävningsinsatsens storlek? Och: Hur pass viktigt är det att betalningsmodellen är enkel?

Jag misstänker att det ALLRA viktigaste (enligt min erfarenhet) är att folk upplever betalningsmodellen som RÄTTVIS. Här klagar man inte så mycket på att det är för dyrt som att någon annan kantänka fått någon fördel ...

Så ställ er in på att det blir grymma diskussioner över varför den och den får den billigare än jag ...

Så jag skulle nog rekommendera en enkel och KLAR modell som man inte kan tolkas hit eller dit.

Är dethär tillräckligt enkelt och lättförståeligt:

- Projektet består stomnätet
- Alla kontaktpunkter skall vara på ett avstånd som är mindre än 200 meter
- Anslutningsavgiften är t.ex. 1600 euro
- Den som gräver fram till huset och installerar ledningen till kontaktskåpet får betala enligt en lägre avgiftsnivå, t.ex. 1000 euro

Orättvisan består av att en kund råkat bygga sitt hus närmare kontaktpunkten än den andra. Men detta sammanfaller nog med att också det egna vägbygget etc. är längre än hos de andra.

Hur låter detta schema?

Schemat verkar ok. Dock skulle jag bara använda ett pris. Alla betalar samma och grävning sker genom sammanslutningen (andelslaget). På tomten står man för grävkostnaden själv. Man kan bestämma att en tomt högst är 100 meter dvs den längsta sträckan någon kan hamna på själv är 100 meter. Summorna har jag svårt att ta ställning till.

- Menar du att 1600 täcker kostaderna för distributionsnätet endast...eller täcker det matnings(stamnäts)linjerna också.

- Om jag förstått eventuell finansiering via Manner-Suomi-programmet så kan de bara bevilja till stamnätsdelar av ett nät inte accessdelen.


I utgångssituationen ser vår behovskarta ut ungefär såhär

- Din behovskarta som finns längre upp är en bra text. Går säkert att anpassa till alla andra närprojekt..visar att 100/100 nog är av nöden

- Menar du att 1600 täcker kostaderna för distributionsnätet endast...eller täcker det matnings(stamnäts)linjerna också.

Det var ett exempel baserat grov uträkning (inte ett slutligt ställningstagande). Min avsikt var att bedöma kostnaden mellan kopplingspunkten och hemmet inklusive kopplingslådan men utan hemmets switch/router.

- Om jag förstått eventuell finansiering via Manner-Suomi-programmet så kan de bara bevilja till stamnätsdelar av ett nät inte accessdelen.

Detta återstår att se vilken tolkning man tyr till, men det är nog just såhär som också vi tänkt oss. Det där med högst 100 meter från huset låter bra som en bra princip. -- Hur detta skall fungera i praktiken är inte klart för mig. Nisse poängterade att man skall helst genast gräva fram till huset. Det är lätt att förstå men svårt att genomföra i praktiken för då måste stomnätsprojektet och abonnentanslutningarna göras samtidigt.

Detta leder alltså till frågan om huruvida det är klokare att a) bygga först stomnät åt hela byn och sedan accessdelarna eller att b) bygga nätet bitvis och alltid ända fram till abonnenten. -- Har jag uppfattat rätt att i 'Brändö - Kumlinge' följer man modell a) och i Lappträsk följer modell b)?

Kunde vi i så fall bedöma för- och nackdelar som är sammankopplade med dessa två olika strategier. Det hänger väl delvis samman med olika arbetssätt och kabelval.

Att Brändö-Kumlinge bygger somnät och distribution skillt beror på att vi fick EU/landskapsstöd endast för stomnätet. Tiden var emot oss och vi fick brått att få stomnätet färdigt innan projekttiden gick ut, annars hade vi gått miste om stödpengarna (eller delar av dem).

-Mitt råd är: Bygg stomnät och distributonsnät samtidigt. Ni vinner i grävningskostnader eftersom ni på många sträckningar kan utnyttja stomnätsdiket även för huskablar eller rör.

- Råd 2: Kalkylera även in stamnätet i anslutningsavgiften i början innan ni vet om ni får någon extern finansiering. Gör konservativa beräkningar. Bättre att utmed resan kunna sänka anslutningavgiften än höja den. Ta in alla komponenter i kalkylen - även hemmaswitchen. Plnaera med 10 Gig stamnät direkt..switcharnas pris samma som 1 gig snart:
http://www.kandk.fi/?x43=35048

Plnaera med 10 Gig stamnät direkt..switcharnas pris samma som 1 gig snart:

10GE är nog overkill i de flesta stomnät än så länge. Prisskillnaden är c. 5x både på switch och optiksidan. Det lönar sej med andra ord att vänta.

- Har du kollat priserna med K&K ovan, Fredrik?

Jep.