Denhär spalten heter 'Att dra fiber'. Senaste sommar drog telefonbolaget 100 km fiber längs med Kostamusvägen. Vägkantsbygget går till på så sätt att man plogar kabeln någon meter från körbanan, helst enligt vägverkets anvisningar. När kabeln tar slut så installerar grävbolaget ett kopplingsskåp där man svetsar följande kabelända. Skåp blir det också vid de viktigaste vägavtagen. Att det inte blir en enda extern anslutning är ju telebolagets ensak så länge det handlar om operatörens egna installationer. Men nu utförs ju byggarbete med massivt offentligt stöd och då frågar man ju sig hur distributionsnätet byggs i efterhand.
Det är så att man också i regeringens projekt installerar ett minimalt antal hushållsanslutningar. I Naapurinvaara talar man om 60 'säkra beställningar', men jag har sett bara sett spår av ett tjugotal stödberättigade anslutningar. Man drar fiber och sätter upp skåp, som allt som oftast bara innehåller en okopplad stomnäts kabelslinga. Hoppas att slingan är tillräcklig lång så att man sedan under vinterns lopp klarar av att 'slutföra' bygget.

Dethär är kruxet i den tankegången: Det går relativt snabbt att dra stomnätsfiber längs vägkanten, men för att det skall bli kostnadseffektivt bör ju distributionsnätskablarna plogas samtidigt. Men det har man alltså inte gjort. Det är då som problemen uppstår. - Det är väl bara att gräva upp skåpkanten på nytt så att man kommer åt att sticka in kabeländan i skåpet. Så drar man huskabeln i en ny fåra tillräckligt långt från den outstakade stomnätskabeln så att det inte uppstår kabelbrott. Nästa sommar kan det vara ganska svårt att veta var kabeln går, för fåran växer snabbt igen.
Har ni synpunkter på hur detta pussel skall läggas så att glesbygden verkligen får sina anslutningar före år ... 2020? För så ser det ut när man studerar hastverket i detalj.