Fiberblåsning och multiduct

Vid bygge av ett "byanät" verkar multiducter och fiberblåsning vara en av de bättre metoderna.
Men vart ligger gränserna för denna teknik?

Jag har läst att man kan blåsa fiber på avstånd upp till ca 900-1000m. Kan man planera nätet efter detta avstånd, eller är det lämpligt att planera för kortare maximalt blåsavstånd? 800m? 500m?

Och då kommer vi till problem nummer två. Hur löser man bäst de lite längre avstånden? (1000-2000m)
Bör man sätta upp kopplingsskåp med jämna mellanrum där blåsfibern från inkommande multiducter skarvas mot en mikrofiberkabel på 24-48 fiber, som i sin tur länkar ihop kopplingsskåpen med huvudnoden, eller är det bättre att lägga brunnar med jämna mellanrum, och blåsa fibrerna i en tvåstegsoperation hela vägen till huvudnoden?
Dvs först blåsa fibern från abonnenten till närmaste brunn, och sedan blåsa den vidare från brunnen till centralnoden.
Metod nummer två minimerar ju fibersvetsandet. Men är den ekonomisk/praktisk?

Och så problem nummer tre: Det finns ju vissa som valt att bygga en villa mitt i skogen, med över 1500m till närmaste granne.
Vad är lämpligaste metoden för att dra en fiber till sådana? Blåsfiber i nedplöjd duct i en tvåstegsoperation via en liten brunn? Skarvning i brunn halvvägs? Plöja ner fiberkabel utan duct?

Har inte erfarenhet av inblåsning av fiber, eftersom Liljenet har lagt kabel direkt i (avlopps-) diket, men kan komma med några kommentarer:
.
1) Vår erfarenhet av nättopologin är att det på "normal" finländsk landsbygd i alla fall behövs en vägunderfart, förgrening eller anslutningspunkt betydligt tätare: medelavståndet mellan fördelningsnätets skarvar är ca 700 meter. Ifall man lägger ner en kabel med dubbla antalet fibrer (alltså +100%), så ökar kabelkostnaden med bara ca +35%. Inte heller skarvningskostnaden ökar i proportion till antalet fibrer, eftersom en stor del av arbetet är att få grejorna på plats och förbereda kabeln. Det lönar sig alltså att lite överdimensionera, så att man slipper skarva på nytt.

2) Vi har försökt undvika brunnar, som blir vattenfyllda och i stället till 95% satt upp skarvholkar på en stolpe.
.
3) Vår längsta huskabel är ca 2100 m, den nästlängsta ca 700 m. Inblåsningstekniken torde ge flxibilitet i tätorten, men behövs knappast för hus i ödemarken.

I Kristinestad lades blåsfiber så dom vet varför den tekniken lönar sig.

Även vi här i Optowest kollade in blåsfiber men vi valde ändå vanliga kablar. På endel håll lade vi ner 100mm rör, främst därför att gräventreprenören för vatten och avlopp inte ville dra kablar över 1 km i diket. När vi fick en annan grävfirma som kan fiberdragning så var långa kablar inget problem längre.

Hur som helst lönar det sig att räkna priser. Till en början kan man säkert använda medelpriser men ju närmare de riktiga grävningarna man kommer desto viktigare blir det att beakta lokala förhållanden.

Trots att Timmys frågor mest gäller tekniken så skulle jag föreslå att i första hand se till priserna. Det i sin tur säger vilken tekniK det lönar sig att använda.

Ett exempel:

- I samband med att Fortum lade ner elkablar så deltog vi samtidigt med fibernedläggning. På ett ställe lade vi ner rör. Kalaset blev dyrare än om vi hade plogat ner alla kablar. Plogning kostar 1.7, grävning kostar 8.5 och fiberdragning i 100mm rör kostar 2.2 pengar per m. Rördragningen blir således mycket dyrare eftersom den först skall ner i jorden till x slantar/m + senare inblåsning för y slantar/m.

I vårt fall blev samgrävningen dyrare trots att vi delar på grävningen. Det lönar sig inte ens att dra fiber i våra rör som grävdes ner i våras eftersom kabelplogningen är billigare!

Det dyrare priset för blåsfiber kan man motivera med att det senare kan bli billigare att uppgradera till fler fiber. Men en sån operation kostar också. Det ligger nära till hands att en ny inplogning av ny kabel är billigare. Speciellt på landet. I så fall är blåsfiber bara ett dyrt alternativ!

Det bästa tillvägagångsättet är alltså att räkna först och bestämma teknik sen.

Samma sak gäller PON eller inte PON.

Oj!

I Sverige förlägger vi idag Minst 24* SM 10/125
Oavsett användingsområde.
Pris skillanden mellan 4x emot 24x är marginell

Men det viktiga är att terminera/ Svetsa alla fiber ledare direkt!
Terminera inte senare!

Då slutar det med att ni måste Blåsa/ Förlägga en ny fiberkabel!

Vi på DoNet har sålt massor av anläggningar som kanske skall termineras,

Och av flerårig erfarenhet så fungerar detta inte!
(Fiberkabeln torkar och spricker vid svetsning i efterhand)

Alla Fiberledare SKALL Svetsar / Termineras DIREKT!!
Annars så kan ni glömma dessa. Och installera nya (Blås är OK)

Men Svetsa alla dag 1 så löser ni framtida behov!!
Billigt och enkelt!

Hmmm....låt mig räkna räkna lite...

Fiber 4x pris 0.4
Fiber 6x pris 0.42
Fiber 24x pris 0.9

I några byanät får vi snabbt ihop 50 km huskabel.

Totala kabelpriset blir då:

4x: 0.4 * 50 000 m = 20 000 €
6x: 0.42 * 50 000 m = 21 000 €
24x: 0.9 * 50 000 m = 45 000 €


Skillnaden mellan 4x och 24x är ca. 25 000, dvs. det blir mer än DUBBELT dyrare om man drar 24x i stället för 4x eller 6x.

Dessutom betyder det att om alla 24 fiber svetsas in i följande kabel upp mot centralen så fyller man en 96:ans fiberkabel med 4 hushåll!
I en vanlig by hos oss på säg 20-30 hushåll så skullle det betyda att stomkabeln borde innehålla minst 480-720 fiber, dvs minst 8 st 96:ans kablar.

En 96:a kostar runt 2 pengar / m eller 2000 / km.
Säg att vi har 10 km stomkabel. Det blir 160 000 + de 45 000 vi satsade på huskablarna. Totalt ca. 200 000!!!
Och då är svetsningarna inte ännu betalda.


DÄREMOT:
Drar man 4x kabel och svetsar 2 fiber upp till centralen behövs det 40-60 fiber i stomkabeln. En 96:a räcker väl till och lämnar en reserv på ca. 30-50 hushåll.

Kostnad: 10 km 96:a för 20 000 + 50 km 4x kabel för 20 000, totalt 40 000 pengar.
Betydligt billagre att svetsa.

UNDER STRECKET

I exemplet blir det 160 000 dyrare att köra med 24x kablar än motsvarande 4x.

Jag tycker att det varken är billigt eller enkelt att överdimesionera på det där sättet.

Hoppas myten om att "det är förmånligast att sätta ner så mycket fiber som möjligt" körs ner i avloppsdiket i och med detta resonemang.

Nystartade små fiberaktörerör kan inte äventyra sin ekonomi med att överdivet "satsa på framtiden", speciellt om det sker med lånade pengar. Frågan är om ens de välbärgade teleoperatörerna kan gräva ner hur mycket fiber som helst.

Ja, jag har läst här att många förespråkar jordkabel.
Den initiella anslutningsgraden ligger kring 50-70%, så det finns ju en del entreprenadkostnader att spara in på att inte gräva till de som inte vill vara med initiellt. Det är ju sista biten fram till varje villa som är krångligast/dyrast att gräva. Knepigt att plöja genom häckar, infartsvägar, murar och trädgårdsland.
Om man då lägger multiducter, och lämnar lite tomma ducter, så är det lättare att efteransluta fastigheter genom att skarva på en singelduct mot någon oanvänd duct i en multiduct.
Använder man jordkabel så måste en nyanslutning gräva hela vägen fram till närmaste kopplingsskåp.

Är det inte lite tråkigt när en jordkabel grävs av? Det blir väl en större grävoperation för att reparera, eller rent av plöja ner en helt ny kabel?
Med ducter så lagar dom ju bara ducten, sliter ur den gamla fibern och blåser in en ny som svetsas i kopplingsskåpet på vanligt vis.

Jag har tittat på fibernäten från andra föreningar i trakten, och de slänger upp en hiskelig massa kopplingsskåp. Vanligtvis med ca 200-300meters mellanrum. I många fall är det inte mer än 1-4 villor kopplade till ett kopplingsskåp. Är det verkligen normalt, eller på något sätt ekonomiskt?

Exempelvis detta nät med 575 fastigheter och en bit över 100 kopplingsskåp:
http://hebe.gotlandrace.se/temp/Hebe_Google_2012-0 9-25.kml
pdf-version för de som inte har google earth:
http://hebe.gotlandrace.se/temp/KartaPDF_Hebe_1209 26.pdf

(Gula fyrkanter är kopplingsskåp. I google-kartan är allt klickbart för att visa mer info)

Blir det inte väldigt dyrt med så många kopplingsskåp och en massa fibersvetsande i varenda sådant skåp? Är det måhända fiberföretaget som projekterat nätet och därför sett till att planera in en massa lönsamt arbete med att svetsa fiber?
Det hade ju inte varit svårt att klara sig med en tredjedel så många skåp genom att öka maxavståndet från villa till skåp till ca 800m eller så. Precis som alla säger här så är det inte fiberkabeln som är det dyra. Grävandet, skåpen och svetsandet lär ju kosta många gånger mer än vad kabeln kostar.

Vi har lämnat tio meter extra kabel i slingor där det i framtiden kan komma nya anslutningar. Då gräver man bara från slingan till huset. Vi har inga kopplingsskåp alls utan enbart vattentäta skarvar i jorden eller på korta stolpar på en meters höjd ovanför. Vi använder Tyco:s FOSC-500AA eller FOSC-400 som klarar av upp till 72 skarvar och fyra kabeluttag. Men det finns ännu större tryckvattentäta skarvar som är billigare än skåp. Slingorna gräver vi ned under betonglock (inte plast för det hörs direkt då grävskopan skrapar i betongen).

Det allra billigaste om man gräver är att lägga en färdig fastighetskabel i en slinga som räcker ända fram till huset så behöver man inte svetsa i en ny då de skall ha anslutning. Vi utgick från början att alla skall ha anslutning förr eller senare så vi planerade för vartenda hus. Det är väldigt lönsamt att bygga allting på en gång. Det var för nio år sedan och man kan lugnt säja att det blir anslutning överallt - senast då den yngre generationen tar över.

Då det blir lika dyrt att gräva ned rör som att gräva ned kablar åt alla så förlorar man ju inget på att förbereda vartenda hus för anslutning. Tvärtom.

Det är ganska onödigt med så många kopplingsskåp. Vi drar hellre kabel litet längre sträckor för kabeln är billig. Jag räknar med att man kan dra upp till 500 meter kabel om man sparar in en skarv. Och då avser jag en billig jordskarv. Om man slipper ett kopplingsskåp så lönar det sej att dra ännu längre kablar. I Liljenet så har de upp till 12 kablar i samma dike med fastighetskablar upp till en kilometer. Killen som planerade nätet är teleingenjör (pensionerad) och proffs och han optimerade kostnaderna. De har en fiber till vartenda hus i området PLUS 50 % för eventuella nya hus så de behöver inte gräva på nytt på länge.

Tyvärr planeras många nät av slentrian och av folk som inte själva behöver betala. Vi har planerat vårt eget nät så vi har minsann optimerat kostnaderna (alltså minimerat). Du har helt rätt i att grävandet kostar. Kabel lönar det sej absolut inte att spara på - den är billig.

Vi hade tur och kunde lägga ned fiberkabel i samma dike som vattenledningen som kommunen grävde samtidigt. Nu är vi själaglada för att kabeln är på 150 cm djup för nu gräver elbolaget ned kablar på 90 cm djup och det är inget problem fastän de korsar vår kabel. Annars plogar vi ned kabel med kabelplog vilket inte lämnar några spår alls. Helst plogar vi på våren och på hösten ser man inte ens var kabeln går. Plogning är också en tiondedel av grävningskostnaderna.

Samma sak här - ganska få kabelskåp eller brunnar. Även vi har lyssnat till denne "pensionerade teleingengör" som visade att man skall räkna igenom det där. (Läs gärna Gunnulf om han syns till här i forum). I beräkningarna dyker även behovet av elektroniken upp. På vissa ställen måste man ju samla upp alla hushåll och föra dem vidare i en enda fiber. Kallas koncentratorer eller växlar beroende på med vem man snackar.

Vi drar också fram kabel till varje hus vi går förbi. Om huset inte genast kommer med så lämnar vi en tillräckligt lång slinga (i regel utanför tomten) som skall räcka till att dra in kabeln i huset även på baksidan. Räknar man med att slingan blir länge liggande under marken så kan en "sökboll" lämnas i marken som svarar på signaler från en sökare. (Vardagsmat för kabelgrävare)

När det gäller antal passiva kopplingsskåp så har vi följt tumregeln på max 12 huskablar i ett skåp. Erfarenheten kommer från det lokala telebolaget som vi samarbetar med.

En annan erfarenehet är att det är svårt att dra mer än 300-400m kabel i 100mm rör. Därefter blir friktionen för stor. I rör ämnade för blåsteknik är avstånden säkert mycket längre.

Men det är inget problem att ändå dra långa sträckor i vanliga rör. Man gräver bara fram röret, skär upp ett hål - drar kabeln igenom - och fortsätter med nästa 300-400m. Men, som sagt var - det är dyrt att dra i rör därför att arbetsmomenten är så många. Arbete kostar och det blir dyrare för var dag! Dessutom betalar man skilt för röret och för kabeln. Jag har bara på känn att då man räknar igenom totalkostnanden så landar man på vanlig fiber - trots allt. Ljuset går nog lika bra i sådana kablar också.

Sen är det ju en helt annan sak att blåsfiberkillarna är väldigt trevliga typer - kanske även det värt en hacka ... eller två. Bäst att ändå ha motiveringarna bakom teknikvalen väl genomtänkta ifall betalarna börjar ställa frågor.

Bifogar länkar till våra Optowest kartor. Dels i Bromarv kyrkby ca. 150 hushåll, dels stomkabeln mellan kyrkbyarna Tenala och Bromarv, 20 km. På vägen finns ca. 600 hushåll. Mest sommarstugor.

http://www.optowest.fi/wp-content/uploads/2011/12/ www_Bromarv_fibernatver_144dpi.pdf

http://www.optowest.fi/wp-content/uploads/2012/02/ Alustava-verkkokartta_Preliminar-natplan.pdf

Skrev för några år sedan ett PM om fibernätplanering och av det blev senare en serie planscher på Liljenets fiberdag på Malmgård förra hösten. Här har jag saxat tio planeringsprinciper [jämte kommentar] ur promemorian. Av totalinvesteringen är 24% stomkabel och 11% huskabel, när vi har lagt huskabel till (tomtgräns eller avloppbrunn hos) VARJE hus som vi passerat, oberoende om de vill ha fiberanslutning eller inte. Eftersom anslutningsprocenten är ungefär 40% är alltså drygt 6% av investeringen onödig, men på förhand kan vi inte veta VILKEN 6% som är onödig.
.
1. Så få byaväxlar som möjligt. En växel kostar ungefär €5000, vilket motsvarar kanske 2 ½ km av 96-fiberskabel. [Byaväxeln behöver elektricitet och vissa driftsåtgärder. I fall av att nya funktioner (t.ex. TV-moduler) behövs för varje växel, är det enklare och billigare ju färre.]
2. Hellre färre skarvställen och längre huskablar än tvärtom. En huskabelskarv med tre kablar kostar kanske €300, en förgreningsskarv kanske €1000 eller mer. Detta motsvarar kanske 2 km huskabel [Ofta måste en skarv under alla omständigheter placeras där man går under en asfaltväg eller förgrenar stomkablarna, så hela idén om nätoptimering är ofruktbar.]
3. Kabeltyper som används i nätet är 6-fibers, (kanske 12-fibers), 24-fibers, 48-fibers, och 96-fibers. [Man kan begränsa antalet olika kabeldimensioner för att inte ha alltför många kabelrullar att hålla reda på.]
4. Ett passivt "dumt" abonnentnät utan aktiv utrustning och optiska förgreningar. (punkt-till-punkt) [Ett alternativ är att placera in optiska prismor (PON) vid lämpliga förgreningspunkter; detta minskar antalet fibrer i stomnätet med gör nätet betydligt mindre flexibelt ifall av senare ändringar.]
5. Två fibrer hela vägen mellan varje abonnent och byaväxeln oberoende av om han/hon i byggskedet ansluter sig. [Det är billigare att lägga ner några extra stumpar huskabel än gräva senare på nytt. Trafikministeriets rekommendation är fyra fibrer per hushåll; bakgrunden torde vara att man önskar att fyra av varandra oberoende operatörer skall kunna överföra en signal ända fram till abonnenten. I glesbygden torde en dylik konkurrens vara osannolik.]
6. I byggskedet är det opraktiskt att hålla reda på fler än ca fyra kablar i samma dike (utom i byaväxlarnas omedelbara närhet). [Med över tio kablar i diket börjar man ha svårt att hålla redo på trasslet. Diket är öppet för kabelnedläggning mellan fem minuter (täckdikningsmaskin) och ett par timmar.]
7. Reserviä runkokaapelissa niin että riittää kapasiteettia kaikkiin jatkoksen lähistöllä oleviin kiinteistöihin (niihinkin, jotka eivät nyt tule mukaan) [Tilläggskapacitet kostar ganska lite i jämförelse med att senare sätta in nya byaväxlar eller tjockare kabel.]
8. Suunnitelmassa varataan jatkosten tekoa varten 15 m kaapelihäntä maan päällä, jotta kaapelin päät varmasti ulottuvat jatkoskärrylle asti. (Asennusvaiheessa vara voidaan lyhentää tai pidentää.) [Tillräcklig skarvmån. Skarvkärran kan ibland inte köras intill själva skarvstället.]
9. Kaapelin mitoitus tontilla viemärikaivosta lähimpään seinään + 20 metriä, niin että kaapeli useimmissa tapauksissa riittää joko seinän läpi suoraan sisään tai talojakamoon, vaikka se sijaitsisikin talon toisella puolella. (Asennusvaiheessa vara voidaan lyhentää tai pidentää.) [Man vet inte på förhand var husägaren vill ta in kabeln.]
10. Skarvarna planeras så att i regel fibrer och fibergruppar av samma färg svetsas emot varandra. [Denna princip minskar riskerna för planerings- och svetsningsmisstag. Alltid räcker dock inte färgerna till.]

Skrev för några år sedan ett PM om fibernätplanering och av det blev senare en serie planscher på Liljenets fiberdag på Malmgård förra hösten. Här har jag saxat tio planeringsprinciper [jämte kommentar] ur promemorian. Av totalinvesteringen är 24% stomkabel och 11% huskabel, när vi har lagt huskabel till (tomtgräns eller avloppbrunn hos) VARJE hus som vi passerat, oberoende om de vill ha fiberanslutning eller inte. Eftersom anslutningsprocenten är ungefär 40% är alltså drygt 6% av investeringen onödig, men på förhand kan vi inte veta VILKEN 6% som är onödig.
.
1. Så få byaväxlar som möjligt. En växel kostar ungefär €5000, vilket motsvarar kanske 2 ½ km av 96-fiberskabel. [Byaväxeln behöver elektricitet och vissa driftsåtgärder. I fall av att nya funktioner (t.ex. TV-moduler) behövs för varje växel, är det enklare och billigare ju färre.]
2. Hellre färre skarvställen och längre huskablar än tvärtom. En huskabelskarv med tre kablar kostar kanske €300, en förgreningsskarv kanske €1000 eller mer. Detta motsvarar kanske 2 km huskabel [Ofta måste en skarv under alla omständigheter placeras där man går under en asfaltväg eller förgrenar stomkablarna, så hela idén om nätoptimering är ofruktbar.]
3. Kabeltyper som används i nätet är 6-fibers, (kanske 12-fibers), 24-fibers, 48-fibers, och 96-fibers. [Man kan begränsa antalet olika kabeldimensioner för att inte ha alltför många kabelrullar att hålla reda på.]
4. Ett passivt "dumt" abonnentnät utan aktiv utrustning och optiska förgreningar. (punkt-till-punkt) [Ett alternativ är att placera in optiska prismor (PON) vid lämpliga förgreningspunkter; detta minskar antalet fibrer i stomnätet med gör nätet betydligt mindre flexibelt ifall av senare ändringar.]
5. Två fibrer hela vägen mellan varje abonnent och byaväxeln oberoende av om han/hon i byggskedet ansluter sig. [Det är billigare att lägga ner några extra stumpar huskabel än gräva senare på nytt. Trafikministeriets rekommendation är fyra fibrer per hushåll; bakgrunden torde vara att man önskar att fyra av varandra oberoende operatörer skall kunna överföra en signal ända fram till abonnenten. I glesbygden torde en dylik konkurrens vara osannolik.]
6. I byggskedet är det opraktiskt att hålla reda på fler än ca fyra kablar i samma dike (utom i byaväxlarnas omedelbara närhet). [Med över tio kablar i diket börjar man ha svårt att hålla redo på trasslet. Diket är öppet för kabelnedläggning mellan fem minuter (täckdikningsmaskin) och ett par timmar.]
7. Reserviä runkokaapelissa niin että riittää kapasiteettia kaikkiin jatkoksen lähistöllä oleviin kiinteistöihin (niihinkin, jotka eivät nyt tule mukaan) [Tilläggskapacitet kostar ganska lite i jämförelse med att senare sätta in nya byaväxlar eller tjockare kabel.]
8. Suunnitelmassa varataan jatkosten tekoa varten 15 m kaapelihäntä maan päällä, jotta kaapelin päät varmasti ulottuvat jatkoskärrylle asti. (Asennusvaiheessa vara voidaan lyhentää tai pidentää.) [Tillräcklig skarvmån. Skarvkärran kan ibland inte köras intill själva skarvstället.]
9. Kaapelin mitoitus tontilla viemärikaivosta lähimpään seinään + 20 metriä, niin että kaapeli useimmissa tapauksissa riittää joko seinän läpi suoraan sisään tai talojakamoon, vaikka se sijaitsisikin talon toisella puolella. (Asennusvaiheessa vara voidaan lyhentää tai pidentää.) [Man vet inte på förhand var husägaren vill ta in kabeln.]
10. Skarvarna planeras så att i regel fibrer och fibergruppar av samma färg svetsas emot varandra. [Denna princip minskar riskerna för planerings- och svetsningsmisstag. Alltid räcker dock inte färgerna till.]

Gunnulf, vore trevligt om du översatte punkterna 7, 8 och 9 också, för icke finskkunniga.

1. Så få byaväxlar som möjligt. En växel kostar ungefär €5000, vilket motsvarar kanske 2 ½ km av 96-fiberskabel. [Byaväxeln behöver elektricitet och vissa driftsåtgärder. I fall av att nya funktioner (t.ex. TV-moduler) behövs för varje växel, är det enklare och billigare ju färre.]

När du säger att €5000 motsvarar kostnaden för 2,5km 96-fiberkabel, menar du då kostnadsskillnaden mellan att dra 2,5km 96-fiberkabel jämfört med att dra 2,5km 6-fiberskabel, eller menar du kostnaden för 2,5km 96-fiberkabel inklusive grävning?
För även om man sätter en lokal byaväxel, så måste man ju ändå gräva en fiber därifrån. Även om det då kan göras med färre fibrer...



4. Ett passivt "dumt" abonnentnät utan aktiv utrustning och optiska förgreningar. (punkt-till-punkt) [Ett alternativ är att placera in optiska prismor (PON) vid lämpliga förgreningspunkter; detta minskar antalet fibrer i stomnätet med gör nätet betydligt mindre flexibelt ifall av senare ändringar.]

Hur ser ni på äganderätten till den aktiva utrustningen? Bör man äga och driva den själv, eller är det okej att låta någon av de stora äga och driva den. (Telia)
Jag ser en viss risk att nätneutraliteten och konkurrens på lika villkor kan bli lidande om det inte är en neutral ägare till den aktiva utrustningen.



5. Två fibrer hela vägen mellan varje abonnent och byaväxeln oberoende av om han/hon i byggskedet ansluter sig. [Det är billigare att lägga ner några extra stumpar huskabel än gräva senare på nytt. Trafikministeriets rekommendation är fyra fibrer per hushåll; bakgrunden torde vara att man önskar att fyra av varandra oberoende operatörer skall kunna överföra en signal ända fram till abonnenten. I glesbygden torde en dylik konkurrens vara osannolik.]

Om man har en neutral ägare till den aktiva utrustningen så bör det inte finnas något behov av flera fibrer. Olika operatörer kan nå abonnenten via olika VLAN-ID. Betydligt billigare metod än unika fibrer för varje tjänsteleverantör.
Jag har läst här att de flesta verkar förespråkar en tvåfiber-lösning. Det finns ju SFP:er som fixar dubbelriktad kommunikation via en enda fibertråd. Väljer man en sådan lösning så halverar man antalet fibrer i stomnätet, vilket alltså gör det ekonomiskt med ett betydligt längre stomnät och ännu färre aktiva noder. (En by på under 96 villor klarar sig då exempelvis på en 96-fiberkabel, istället för att behöva lägga 192 fibrer, eller en lokal byanod med switchar)

Tack för riktigt vettiga tilläggsfrågor! SVAR NEDAN!

Skrivet: 10 Nov 2012 12:27 - Editerad av: Timmy Brolin
Svara Citat

1. Så få byaväxlar som möjligt. En växel kostar ungefär €5000, vilket motsvarar kanske 2 ½ km av 96-fiberskabel. [Byaväxeln behöver elektricitet och vissa driftsåtgärder. I fall av att nya funktioner (t.ex. TV-moduler) behövs för varje växel, är det enklare och billigare ju färre.]

När du säger att €5000 motsvarar kostnaden för 2,5km 96-fiberkabel, menar du då kostnadsskillnaden mellan att dra 2,5km 96-fiberkabel jämfört med att dra 2,5km 6-fiberskabel, eller menar du kostnaden för 2,5km 96-fiberkabel inklusive grävning?
För även om man sätter en lokal byaväxel, så måste man ju ändå gräva en fiber därifrån. Även om det då kan göras med färre fibrer...

JA, KOSTNADSSKILLNADEN. MAN MÅSTE JU ÄNDÅ GRÄVA OCH LÄGGA NER KABEL. MEN 5000 FÖR VÄXELN ÄR KANSKE I UNDERKANT, SÅ MAN KAN KANSKE RÄKNA T.O.M. 10000 Euro DIVIDERAT MED 2 Euro/meter = 5 KM. OCH ETHERNETTEKNIKEN SKA KLARA UPP TILL CA 20 KM.

4. Ett passivt "dumt" abonnentnät utan aktiv utrustning och optiska förgreningar. (punkt-till-punkt) [Ett alternativ är att placera in optiska prismor (PON) vid lämpliga förgreningspunkter; detta minskar antalet fibrer i stomnätet med gör nätet betydligt mindre flexibelt ifall av senare ändringar.]

Hur ser ni på äganderätten till den aktiva utrustningen? Bör man äga och driva den själv, eller är det okej att låta någon av de stora äga och driva den. (Telia)
Jag ser en viss risk att nätneutraliteten och konkurrens på lika villkor kan bli lidande om det inte är en neutral ägare till den aktiva utrustningen.

SÅ LÄNGE SOM VI ORKAR SKÖTA DRIFTEN PÅ TALKO VILL VI GÖRA DET, EFTERSOM DE ERBJUDANDEN OM DRIIFT OCH UNDERHÅLL VI HAR EMOTTAGIT LEDER TILL ORIMLIGA TARIFFER.

5. Två fibrer hela vägen mellan varje abonnent och byaväxeln oberoende av om han/hon i byggskedet ansluter sig. [Det är billigare att lägga ner några extra stumpar huskabel än gräva senare på nytt. Trafikministeriets rekommendation är fyra fibrer per hushåll; bakgrunden torde vara att man önskar att fyra av varandra oberoende operatörer skall kunna överföra en signal ända fram till abonnenten. I glesbygden torde en dylik konkurrens vara osannolik.]

Om man har en neutral ägare till den aktiva utrustningen så bör det inte finnas något behov av flera fibrer. Olika operatörer kan nå abonnenten via olika VLAN-ID. Betydligt billigare metod än unika fibrer för varje tjänsteleverantör.
Jag har läst här att de flesta verkar förespråkar en tvåfiber-lösning. Det finns ju SFP:er som fixar dubbelriktad kommunikation via en enda fibertråd. Väljer man en sådan lösning så halverar man antalet fibrer i stomnätet, vilket alltså gör det ekonomiskt med ett betydligt längre stomnät och ännu färre aktiva noder. (En by på under 96 villor klarar sig då exempelvis på en 96-fiberkabel, istället för att behöva lägga 192 fibrer, eller en lokal byanod med switchar)

HÅLLER MED. LILJENETS CA 14% FÖRSTA FTTH-FASTIGHETER HAR FÅTT BARA EN FIBER (BL.A. EFTERSOM VI JUST DÅ INTE FICK TJOCKARE KABEL. VI ANVÄNDER ALLTIGENOM BARA EN FIBER FÖR BÅDA TRANSMISSIONSRIKTNINGARNA). MEN SEDAN ÖVERGICK VI TILL TVÅ FIBRER SOM INSTALLATIONSSTANDARD MED TANKE PÅ ATT:
• EN FIBER KAN GÅ AV (DETTA HÄNDER, OCH DÅ SLIPPER VI SKYNDA MED SVETSANDET);
• VI VAR ÖPPNA FÖR ATT SÄTTA KABEL-TV PÅ SEPARAT FIBER, IFALL DET BEHÖVDES (MEN FAVORISERAR NU IP-TV PÅ SAMMA FIBER);
• DET SANNOLIKT KOMMER EN DAG DÅ VI BLIR TVINGADE ATT HYRA UT "DARK FIBER" TILL UTOMSTÅENDE, OCH DÅ FINNS DET ATT TILLGÅ
• VI KAN INTE FÖRUTSE VAR DET BYGGS NYA HUS OCH DET ÄR BRA MED EN ALLMÄN +100% KAPACITETSRESERV, VILKEN, SOM SAGT, KOSTAR +35% I STOMKABELKOSTNAD OCH KANSKE MOTSVARANDE I SVETSKOSTNAD; ATT GÅ PÅ MINIMILINJEN SKULLE BESPARA OSS KANSKE 9% AV TOTALINVESTERINGEN, MEN KRAFTIGT REDUCERA VÅR FLEXIBILITET ATT KLARA ÖVERRASKANDE VÄNDNINGAR.

Meddela till gunnulf.martenson@liljenet.fi Din e-postadress, så sänder jag hela serien planscher med planeringsmetodiken!

Johanh, Här kommer planeringsprinciperna på svenska:

7. Allokera reserv i fördelningskablarna så att kapaciteten räcker till för alla fastigheter rutten passerar (även åt dem som inte kommer med nu). [Tilläggskapacitet kostar ganska lite i jämförelse med att senare sätta in nya byaväxlar eller tjockare kabel.]
8. Räkna i planen med en kabelända på 15 meter som skarvmån ovan jord, så att kabeländorna kan tas in i skarvhytten. (I själva kabelläggningsskeden kan man förkorta eller förlänga). [Tillräcklig skarvmån. Skarvkärran kan ibland inte köras intill själva skarvstället.]
9. Kabellängden måttbestäms så att den från avloppsbrunnen (eller tomtgränsen) räcker fram till husväggen + 20 meter, så att kabeln räcker till in t.o.m. till en skarvdosa på husets baksida. (I själva kabelläggningsskeden kan man förkorta eller förlänga) [Man vet inte på förhand var husägaren vill ta in kabeln.]

Personligen är jag av den åsikten att en fiber per hushåll räcker bra. Men fibern är billig - det som kostar är kabelns mantel - så man kan gärna dra flera fibrer. Vi använder inte mindre kabel än 12-fibers så det betyder att vissa hus har 12 fibrer från kopplingspunkten. Det lönar sej inte att ha tunnare fiber på lager utan vi har bara 12 fibers. Skillnaden mellan 12 fibers och 6 fibers kabel är nån ynka procent.

Vi kör ju enbart WDM i vårt nät, dvs. använder endast en finer och olika våglängder för upp- och nedtrafiken. Det är lätt att använda ännu fler våglängder ifall det behövs i framtiden. En WDM-konverter är inte dyrare än en med två fibrer och så behöver man ju bara hälften så många kopplingsfibrer med enfiberssystem. Tvåfiberssystem är enligt min mening redan föråldrat.

VLAN använder vi inte därför att det hindrar tvärtrafik. Trafik inom vårt nät är gratis, t.ex. om två killar vill spela över nätet så behöver de inte gå genom Internet och alltså inte betala nånting (men anslutningsavgift betalar de förstås = engångsavgift på 1000 euro). Om en operatör sköter nätet och har VLAN så blir det mycket mera trafik genom hans nod vilket är onödigt. I vårt nät går tvärtrafiken bara genom närmaste växel. Vi har heller inga portar stängda utan det är fritt fram för all trafik. Däremot har vi en router mot Internet som gör att vårt nät syns på en enda global IP-adress. Det hindrar skurkar att komma in för de kommer bara till den (dumma) routern.

Ifråga om svetsning så lönar det sej ofta att använda flera parallella kablar för då behöver man inte svetsa så många fibrer vid skarvarna. Vi har ytterst få fibrer i vår by men ganska många växlar. Det blev litet för litet fiber i början men en växel är ganska billig då man skruvar fast den på väggen i nåns pannrum. Vi köper våra växlar från Direktronik i Stockholm. För 13000 kronor får m,an en 24 portars SFP-växel och så sätter man in SFP-moduler i takt med att det kommer anslutningar (modulen kostar ca. 500 kronor). Tar fibern slut så sätter vi in en sådan växel och har då 23 nya fibrer därifrån.

Nätet bör man äga själv. Punkt. Sedan kan man låta nån sköta opererandet men det är egentligen ganska enkelt att sköta det själv. Jag skulle inte låta en teleoperatör skaffa utrustning för de skaffar ytterst gammalmodiga och dyra burkar (se tråden om provisionering). Och så lider konkurrensen garanterat. De börjar stänga portar och jävlas på alla möjliga sätt. Men det finns ju oberoende företag som kan sköta opererandet.