Vad är en server?

Läste Ola Östermans insändare i Husis där han sa att de måste betala högre månadsavgift åt Vasa telefon om de tänker ha en server.

Vad är en server?

Min far brukade i sådana här fall svara: Det är en retorisk fråga.

Pappa, vad är en retorisk fråga?

Det är också en retorisk fråga!

Se en del av svaret på frågan under rubriken 'Är en server samma sak som servertjänst? '.

Server ja - vad är nu det sist och slutligen?

En filserver har vi läst om. Och om en webb-server. Och så detdär serverrummet där alla servrarna står.

När dök dom egentligen upp dom här servrarna? På 80-talet? Webb-servern kom ju senare. När kom SQL-servrarna in i bilden?

Så vad är det nu sen då? ...en server som är en server som är en server.

Motsatsen är lättare att definiera, det är en arbetsstation det! Dendär lådan som står bredvid/under skärmen.

Men nu kan man ju också använda en server som arbetsstation. Är det då en server eller en arbetsstation?

Eller, om man inte har nån server utan bara en arbetsstation. Och så startar man XP:ns personliga webbserver. Blir det en server då av arbetsstationen? En server som måste plockas bort från Vasa telefons ADSL anslutning?

Eller från Karis Telefons anslutning.

Eller från Kajaanin Puhelinosuuskuntas anslutning.

Hur som helst - koppla för tusan INTE in en server i deras nät. För det får du inte! Men fråga inte mig vad en server är - fråga operatörerna! Dom vet!

För att komma vidare i detta meningsutbyte (jfr. också ämnet 'Är en server samma sak som servertjänst?'):

Jag tycker att mycket av denna diskussion cirklar kring det faktum att operatörerna tar sig an rättigheter som i min mening inte delegerats dem.

(1) Statsmakten har delegerat operatorn rättighet att bedriva internetoperatorverksamhet.
(2) Operatorn tycker sig kunna bestämma vad deras kunder får och vad de inte får göra.

Undrar om de verkligen har rätt att utöva ett sådant polismandat?

Situationen liknar den som härskar i copyrightfrågor. Statsmakten har delegerat copyrightföreningarna rätt att indriva honorar för användning av skyddat innehåll. Men vips har dessa föreningar också börjat agera polis i alla angelägenheter som relaterar till copyright. Det är de som i första hand bestämmer när och hur man får publicera innehållen.

Hur blev det så? Ni har säkert lagt märke till att universitet, yrkeshögskolor m.fl. ordnar med jämna mellanrum copyrightmöten av olika slag. Då är det alltid 'experten' från copyrightorganisationen som kallas in -- men inte de andra intressenterna.

Det är vi kunder som hukar oss och upphöjer dessa organisationer till en tredje statsmakt utan att förstå, att operatörer och copyrightföreningar är bara en part i den sak som gemensamt intresserar oss.

Tyvärr är copyrightlagstiftning (och vidhängande direktiv) ganska komplicerade angelägenheter. Om vi vill agera i copyrightfrågor måste vi först grundligt konsultera det digra verket Kristiina Harenko, Valtteri Niiranen, Pekka Tarkela: Tekijänoikeus. Kommentaari ja käsikirja (2007), 442 sidor. Det kan man göra och det lönar sig, för man upptäcker hastigt att många av de copyrightpåståenden som framställs av copyrightorganisationen som självklarheter, i verkligheten fungerar på ett helt annat sätt.

Jag tror att det förhåller sig likadant med operatorlagstiftningen och -direktiven. De stora operatörna har ju anställt jurister som är väldigt proffsiga i dessa frågor. Och de går med i Suomen Seutuverkot för att snusa sig till vad som är på gång. Vem vet, kanske de t.o.m. regelbundet läser våra sidor. Så för att komma framåt i vår diskussion behöver vår intressegrupp uppenbarligen liknande juridisk sakkunskap i operatorangelägenheter.

Juristerna är nog hela tiden ute efter nya nischer, så kunde vi inte försöka locka med någon hugad datafreak att bli medlem i vår intressegrupp? Det behöver ju faktiskt inte vara Zacharias Sundström, utan hellre någon yngre jurist, som kan dra fördel av vår sakkunskap -- precis som vi drar nytta av att intressegruppens medlemmar har olika infallsvinklar.

Så fort man ställer upp en nätsida på sin maskin som folk kommer åt från nätet (till exempel via DynDNS) så har man en server. Vad jag kan se så är poängen närmast att man UTIFRÅN kan ladda ned nånting - åtminstone en nätsida.

Det betyder att man enligt operatörerna ENBART får surfa på andras nätsidor vilket är absurt. Men så är nog hela systemet med asymmetriska anslutningar och allt uppbyggt !

Det enda som operatörerna alls borde få bråka om är anslutningens hastighet och möjligen trafiken. Det är nämligen lätt för en abonnent att fylla hela tråden med sin trafik och då blir det problem.

När jag läste Ola Östermans insändare i Husis så blev jag förbannad!

Det var därför jag öppnade server-frågorna. Jag tycker nämnligen att yttrandefriheten kränks med dom där fasonerna! Eller rättare sagt e-yttrandefriheten.

För det första är det förbudet mot att producera e-tjänster på nätet som kränker våra rättigheter. Server betyder ju egentligen e-tjänst.

För det andra kränker också spärrningen av trafiken utåt mot nätet våra rättigheter. Spärrningen är både teknisk och ekonomisk, dvs. trafiken görs långsammare och det är dyrare att tala.

Men detta gäller inte alla, så upplägget är dessutom orättvist.

Det värsta av allt är att vi inte har nån att vända oss till i dethär landet. Den myndighet som skall bevaka våra intressen FÖRSVARAR denhär orättvisan. Ända upp på högsta politiska nivå. Eftersom minister Lindén är fil.mag i datateknik måste man utgå ifrån att handlingen är medveten och inte gjord i okunskap. Några krav måste man väl ändå få ställa på dem som har "pappren i skick!"

Ministerns förslag om att 0.5 Mbps räcker till för att producera e-tjänster från glesbygden är arrogant och djupt sårande. Och då menar jag fan så djupt.

Så vem skall vi klaga hos? President Halonen?

(1) Statsmakten har delegerat operatorn rättighet att bedriva internetoperatorverksamhet.

Nu är det faktiskt så att ISP marknaden är en olicensierad marknad, dvs. vem som helst får och kan bli en ISP.

(2) Operatorn tycker sig kunna bestämma vad deras kunder får och vad de inte får göra.

Juridiskt sett så är det just så. ISP verksamheten är oregulerad (det finns ingen definition eller normering på "internet") och man får som ISP göra vad fan man vill så länge saken är avtalad med kunden.

Det bästa med copyright-lagstiftningen är att den är relativt statiskt och tekniken utvecklas snabbare än lagstiftningen. De jure kommer därför att ersättas av de facto, se fallet DVD CSS .

Mvh, Fredrik
Hacking the copyright law since 2006

Tack Fredrik för tillrättaläggningen. Jag avsåg inte internetoperatorverksamhet utan nätoperatorverksamhet. Den ovana snubblar så lätt i terminologin.

Internetoperator status tycks man kunna få genom att anmäla sig till en lista som förvaras på kommunikationsverket. Om man söker på ordet 'internetoperaattori' hittar man så gott som ingenting. På nätkommunikationsslang brukar man stundom tala om fysiskt eller mediumlayer och applikationsskikt eller layer. Ficora vill särskilja mellan operatörverksamhet på dessa områden (se deras underrubrik 'Teleyritykset'):

Teleyrityksiä ovat verkko- ja palveluyritykset. Verkkoyritykset tarjoavat viestintäverkkoa (esimerkiksi puhelin-, tiedonsiirto- tai televisioverkko) käytettäväksi viestien siirtoon, jakeluun tai tarjolla pitoon.

Palveluyritykset tarjoavat viestinsiirtopalveluita viestintäverkoissa. Palveluyrityksiä ovat esimerkiksi kiinteän- ja matkaviestinverkon puhelin- ja tiedonsiirtopalveluiden tarjoajat, internetoperaattorit sekä sähköpostipalveluiden tarjoajat.

Om nätoperatorns skyldigheter:

1. Koncessionstillstånd

Om operatorn vill vara verksam i det trådlösa mediet tycks man åtmintone i vissa fall (jfr. @450) behöva ett koncessionstillstånd av kommunikationsministeriet, eftersom detta uppenbarligen jämställs med annan radioverksamhet.

Jfr. beslutet http://www.mintc.fi/scripts/cgiip.exe/WService=lvm /cm/pub/showdoc.p?docid=2089&menuid=167

2. Verkligt polisarbete

Polisen tycks ha skaffat nätövervakningsapparatur åt nätoperatörer för att det skall vara lättare att spana kriminalitet. Nu lär man strida om huruvida staten skall betala för att kunna få dylik information av operatören.

3. Goda TV-nyheter - på kommande

Redaktörerna för YLE TV1 programmet 'Kuningaskuluttaja' meddelar på sin websajt http://kuningaskuluttaja.yle.fi/:

Seuraavassa lähetyksessä
TV1 torstaina 13.3. klo 19.15
Laajakaistayhteydet eivät vastaa luvattua nopeutta!

Jag tycker emellertid att man borde också höra sig för hos Ficoras jurister huruvida nätoperatorn verkligen har rätt att blockera t.ex. email. Hörde om ett fall där operatorn ville blockera NAT mekanismen. Abonnenten vände sig till en jurist på Ficora som tillrättalade denna oegentlighet.

Nu är det faktiskt så att ISP marknaden är en olicensierad marknad, dvs. vem som helst får och kan bli en ISP.

Tyvärr gäller det även andra vägen - för att leverera en tjänst kan du "tvingas" till att bli ISP. Bygga upp kompetens och system som du inte alls är det minsta intresserad av att göra.

Speciellt om tjänsten kan förväntas konkurrera med nätägarens tjänster eller fördyra (läs ta för mycket kapacitet) av nätägaren

Det är så nytt ännu att alla juristerna är helt villrådiga och försöker tillämpa på nätet urgamla regler från hedenhös som lämpar sej närmast för ångmaskiner.

Men det lönar sej NOG att ta kontakt med Ficora ! Jag sitter med i en arbetsgrupp som är tillsatt just för att folk ringde och klagade.

Vi måste bara arbeta för att få till stånd modernare regler.

Jag tror att man först borde köra fram dom principer som ett eventuellt reglelverket skall skydda.

Tänker främst på två principer som har stor betydelse för dom viktiga e-tjänsterna:

1. Principen om att bredbandstrafik skall vara symmetrisk, dvs. samma hastighet åt båda hållen. Man kan ju inte på förhand veta åt vilket håll trafiken bör gå snabbare.

Koppla ihop två likadanna ADSL-anslutningar (tex kontor-hem) och mät! Ut kommer ju den lägre hastigheten. Och då kan ADSL-nerhastigheten vara hur hög som helst. Råkar trafiken vara snabbare åt ena hållet kan det komma som en extra bonus.

I verkligheten är ju överföringshastigheten alltid den lägre av dessa två. Helt naturligt att välja den lägre hastigheten.

Den finska statistiken kommer i så fall att bli mer sanningsenlig och tyvärr kommer vår position bland de övriga länderna att falla. I dagsläget baserar sig ju siffrorna på vad de stora operatörerna anmält att de har för högsta hastighet, 24 Mbps och sånt.

2. Principen om e-yttrandefrihet.
Har man en anslutning så skall man få använda den fullt ut.

Pris och teknik må regleras därefter. All tusans regelverk brukar vrida snett åt nåt håll. Ibland är det förtås nödvändigt men det skall inte vara första alternativet.