Jag börjar allt mer tvivla på att dessa begrepp är samma sak. Det som säljs som "open access" är ABSOLUT INTE öppna nät.
Ett öppet nät är ett nät där det inte finns begränsningar på vilka protokoll man använder, vilka apparater man kopplar till, vart man tar kontakt och vilka portar man använder.
Tvärtom finns det hårda begränsningar i de flesta nät.
Säkerheten är en sak, men en stor del av dessa begränsningar beror helt enkelt på att operatören vill LÅSA IN kunderna. Just det att man inte får ta direkt kontakt till grannen utan MÅSTE gå via operatören är ett typiskt exempel.
Det är klart att ett öppet nät också är "open access" i den meningen att man kan använda vilka tjänster som helst - men INTE TVÄRTOM.
Och hur löser man problemen med identifikation och säkerhet i öppna nät ? Jo, UTANFÖR nätet. Det är inget som hindrar (tvärtom är det nödvändigt) att man hårt begränsar en massa saker där nätet kopplas till andra nät, typiskt Internet. Utan en hård begränsning (brandmur) så är säkerheten ungefär lika med noll.
Alla lokala nät måste också ses som FARLIGA och därför måste alla anslutningar också ha brandmur som bara släpper igenom önskad trafik och stoppar allt annat. Det är alltid möjligt för elaka program att komma innanför brandmuren och där kan de sedan försöka sprida allt möjligt. ALLA förbindelser borde vara hårt krypterade vilket gärna får skötas med hårdvara i bägge ändar.
Identifikation KAN INTE skötas via nätstrukturen - det är för osäkert. Likaså MAC- och IP-adresser som enkelet kan programmeras om. Det enda säkra är att ändpunkterna i en förbindelse diskuterar sej fram till den verkliga identiteten på motparten. Men verifikat, program, hårdvara, osv.
Ett verkligt öppet nät är ett dumt nät. |