För att påminna litet om vad som sagts för åtta år sedan då Sverige började bygga fiber men inte Finland (texten jag skrev den 7 oktober 2000):
"
Kommunikationsministeriets linje i bredbandsfrågan har jag inte haft nån
speciellt hög tanke om, men fick i alla fall nästan kaffet i vrångstrupen
då jag i torsdagens Hbl (5 oktober 2000) läste vad chefen för medieenheten
vid ministeriet Antti Kohtala säger: "I ett skede var det ju
tal om att dra fiberoptiska kablar genom hela landet, men idag får vi
samma överföringshastighet med kopparkabel som med ljuskabel".
Jag hoppas verkligen att det är ett totalt missförstånd. Det är
ungefär som att påstå att en snigel är lika snabb som ett jetplan. Om
man riktigt vränger till det och understryker ordet "idag" och ännu
tänker sej att det är fråga om ett par mycket speciella linjer som
Kohtala haft i tankarna så kanske det går att förklara ett sådant
uttalande. Men ingen skall tro att det gäller för kopparkabel och
fiberoptik i allmänhet.
Nyligen lyckades man i USA över en enda fiber skicka data 400 km med
en kapacitet som motsvarar TRE GÅNGER HELA VÄRLDENS SAMLADE
INTERNETTRAFIK. Det går ju inte ens att jämföra med kopparkabel.
Möjligen tänkte Kohtala på gamla system för fiberoptik där sändare och
mottagare hårt begränsar kapaciteten. Men det är fel att jämföra
fiberoptik och kopparkabel genom att ta med de apparater som sänder
data över kabeln. Dessa kan bytas ut relativt billigt men själva
kabeln är dyr att gräva ned. Också i det fallet är kopparkabel en
återvändsgränd medan optisk fiber har så gott som obegränsade
utvecklingsmöjligheter. Dessutom blir det allt besvärligare att krama
de sista dropparna av kapacitet ur kopparkabeln.
Datasäkerhetsaspekterna borde också beaktas. Kopparkabel är lätt att
avlyssna och kräver därför kodad trafik vilket också kostar. En
fiberoptisk kabel är mycket svår att avlyssna och påverkas inte heller
av åska och andra elektromagnetiska störningar.
Det är klart att man borde utnyttja möjligheterna att förbättre
överföringen av existerande kopparkabel, men det är också klart att
detta enbart är en tillfällig åtgärd i väntan på att man får optisk
kabel. Det är nog bäst att Kommunikationsministeriet ställer in sej på
att kopparkabeln skall ersättas med fiberoptik - ju fortare desto
bättre. Men till dess bör ju existerande kablar utnyttjas optimalt.
Trådlösa nät kan man också glömma då det gäller de stora
datamängderna. Det är en oerhörd brist på frekvenser som hindrar den
utvecklingen - en naturlag som det inte går att göra nånting
åt. Övergång till småcellnät - en basstation i varje telefonstolpe -
fungerar i vissa sammanhang, men borde nog reserveras för den trafik
som MÅSTE vara trådlös, dvs. mellan rörliga enheter (bilar,
mobiltelefoner mm.). Dessutom måste ju basstationerna kopplas ihop på
något sätt med mycket effektiv teknik och då är det igen fiberoptik
som gäller.
Femtio gånger nuvarande modemhastighet är inte mycket. I framtiden
kommer kapacitetskraven att vara mycket högre och de som känner till
saken och inte har egna intressen i kopparkabel inser att enbart
optisk kabel har den kapacitet som behövs i framtiden. Pratet om att
staten inte kan riskera att satsa på "fel teknik" har inget med saken
att göra. De som uttalar sej på det sättet har blandat ihop
överföringstekniken (apparaterna i ändan på kabeln) med mediet -
ganska oförlåtligt av människor som skall besluta om saken. Fiberoptik
är mycket framtidssäker - den behöver knappast ersättas inom
överskådlig framtid med tanke på den kapacitet som redan nu har kunnat
uppnås.
Nu gäller det att börja byta medium, dvs. kopparkabel till
fiberoptik. Det är säkert klokt att använda billiga (och långsamma)
apparater i bägge ändar på fibern så länge den fulla kapaciteten inte
behövs och sedan byta till effektivare då tekniken utvecklas och blir
billigare. Det har gjorts och görs också med kopparkabel, men där
kommer snart väggen emot i form av naturlagar. Problemet i Finland är
att Kommunikationsministeriet inte fattar det här och alltså kommer
att tas på sängen då en vacker dag hela nätet måste bytas ut.
I somras konstaterade Forrester Research att Sverige kommer att bli
ledande inom bredbandsligan med 40 % uppkopplade hushåll år 2005 med
de andra nordiska länderna tätt bakom sej - utom Finland som antas bli
långt efter med 17 % vilket förvånat många. Efter ministerns och
Kohtalas uttalanden så tror jag nog att Forrester Research har
alldeles rätt. Det finns knappast något hopp om att Finland skall
klara sej bättre med den inställningen.
Det är inte fråga om att ministeriet skall börja gräva ned optisk
kabel utan att ge riktiga signaler. Nu verkar signalerna vara att det
nu egentligen inte behövs nån optisk fiber. Det påverkar naturligtvis
alla som planerar för framtiden. Det lönar sej alltså inte att satsa
på nånting som kräver bandbredd, dvs. snabb kommunikation. I Sverige
däremot grävs det redan nu ned stora mängder med fiberoptisk kabel och
företagen och kommunerna gör snabbt upp planer för att utnyttja den
kapacitet som de vet att erbjuds dem inom en ganska kort framtid. Att
som minister Heinonen påstå att Finlands linje egentligen inte skiljer
sej från Sveriges är ju hårresande.
Det finns en hel del utmärkt information för den som kan svenska på
IT-kommissionens hemsida
www.itkommissionen.se. T.o.m. en tjänsteman
borde förstå den.
Har finländarna blivit för styva i korken efter framgångarna med
mobiltelefonerna ? Tydligen, eftersom ingen tycks inse att tekniken
aldrig står stilla och det som är på toppnivå idag är helt kass bara
efter några år. Jag misstänker att vi står inför ett mycket brutalt
uppvaknande inom en inte allför avlägsen framtid. Och där kan nog
Kommunikationsministeriet ta åt sej en stor del av äran.
Nisse Husberg
t.f. professor
Datatekniska avdelningen
Tekniska högskolan"
