För det första, tack Bredde. Jo jag brukar säga något på Surfnet emellanåt. Men där är ganska ensligt, deltagarna är så få. Det blir rätt mager diskussion.
Förresten, sedan jag bad dig tipsa mig om sajt där man kunde skriva, tycker jag situationen märkbart har ändrat, dvs jag har fått ahaa-upplevelser om hur följa med det ni skriver. Och sedan är jag väldigt glad för att få säga något fastän ni andra redan kan det utan&innan. Som sagt. Jag tycker det också är roligt att bara läsa.
pdonners tips om hur söka. Tack för det. Jag har nu kommit till att jag går ner på första sidan och bara ser efter senaste inläggen. Funkar tillräckligt bra.
Men Gujes inlägg här ovanför är jag nog imponerad av, av flera orsaker. Bland annat för att han faktiskt ger sig tid att skriva ner sina funderingar om att skriva och uttrycka sig, trots hans 25-timmars arbetsdagar. Ni andra känner förstås till det han berättar om, men för mig är det speciellt värdefullt att få bekräftat det jag nog anat eller hoppats på. Utmärkt trevligt att läsa. Tack!
Nu fortsätter jag med litet filosofering. Inte om bredband, vilket kanske är tur, därför att allt det jag hittills vet om bredband för er andra är för länge sedan avnjutna groggar, skulle jag tro. Men något litet om att skriva och uttrycka sig?
Guje berörde ganska mycket här ovan. Jag har ju alltid gillat att skriva, men har allra mest gillat att skriva spontant. Jag har i mitt liv alltid satt likhetstecken mellan "spontant" och "ärligt", alltså spontan=ärlig. Förstås måste man passa sig och läsa igenom innan man "entrar".
Min stora svaghet har alltid varit att jag förutsätter att mottagaren/-na också läser det så som jag skrivit det, d.v.s. hela texten utgör en helhet, och ingen mening borde ryckas loss och tolkas ensam. Meningarna hör ihop, och det är bara helheten som borde räknas. Voj, voj, så många örfilar jag fått utmed årens lopp för detta mitt antagande.
Min reaktion på svar eller örfil, då jag märkt att bara några ord eller till och med ett ord seglat upp som ett slags huvudsak, är nog handfallenhet. Sedan följer förundran. Efter det anpassning, ny kontakt med förklaring eller komplettering.
Men jag har alltid velat skriva spontant. Och för det mesta rätt snabbt, och då slinker det in accentueringar som jag inte menat.
(Att jag dessutom faktiskt har ett problem att få överblick över en tillräckligt stor del av redan skriven text i till exempel en sådan här rätt liten skrivruta ökar ju risken för att något slinker igenom).
Folk är så olika. Folk läser så olika. Folk tolkar så olika. Folk reagerar så olika. Det kommer fram vid en skriven text, där allt som heter kroppsspråk faller bort. Därför är det faktisk rätt kiva med smilies. Inte sant? Man får något slags uttryck inympat.
Jag tror att en för korrekt skriven text, utan naturliga fel, som syftningsfel eller skirvfel, är som en tidning utan bilder. Skriver man djupt överlagt med många korrekturläsningar och en förskräcklig försiktighet, ger man inget av sig själv. Lika bra att mata in tankar någonstans och låta en robot skriva? Visar man bara hänsyn till (den kända eller okända) mottagaren och undertrycker sin egen spontanitet, då blir det en ganska platt text. Och kanske oärlig. Jag tycker att en text skall få visa litet känslor.
Hur olika är vi i samband med tolkning? Jag skulle från Sverige i hast skriva en e-post till en finsk kompis i Åbo, och gick då in på Surfnets webmail. Där finns eller fanns åtminstone inte då sådana där möjligheter till understreck och fet stil och sånt. Därför framhävde jag i texten det som var verkligt viktigt genom att skriva MED STORA BOKSTÄVER. Reaktionen var entydig, mottagaren blev arg och sade att jag SKRIKIT åt honom. Hela temat och allt annat i brevet var bortglömt..
Jag har annars för mig, att vi Finlandssvenskar rätt bra förstår meningen med framhävd text eller några extra utropstecken, men på finskt håll finns i viss mån tendens att ogilla det. För att inte tala om rikssvenskarnas sätt att kommunicera, där en del av skrivelserna ofta är nästan bortkollrade av artighetsfraser. Här hos oss talar man rent ut, eller gör åtminstone ganska få kringgående rörelser. Skulle vara intressant att få synpunkter?
Ett litet exempel till på tolkning. Jag skrev en sms till en bekant som har sommarstuga på en av holmarna med broförbindelse. Då jag visste att han inte då var där, undrade jag om vi här hemma tillsammans med hunden kunde få åka ut på promenad i skogen, och få parkera på hans tomt. Han svarade: "Vilken IDIOTISK fråga!! Parkera på bara!"..
Hih..:):) - Jag blev inte liss.. | 
