Nåjo, vi lever verkligen i "en egen värld". Ingen ids ens fundera på att konkurrera och val av styrelse går till så att de svagaste protesterarna blir valda (de som inte täcks säja nej tillräckligt hårt). Här gäller det att jobba hårt och gratis för hela byns bästa. Det är liksom litet tvärtom mot städerna.
Här fungerar allting fortfarande enligt huvudsakliga tysta överenskommelser: Jag sköter det här om ni sköter det där ... Och har man en gång byggt nät så får man se till att det fungerar tills man dör.
Men så har grannarnas förfäder arbetat ihop men ens egna förfäder i sisådär tusen år ... Man kan räkna med att det i det stora hela utjämnar sej över seklerna

.
Avtal på papper skriver man bara med stadsbor som inte förstår att skämmas om de gör nånting dumt - eller inte gör nånting alls. Utom ifråga om jord - där gäller papper och domstolar och hela den juridiska apparaturen !
Skammen är en viktig faktor - man vill inte att ens efterkommande skall få skämmas intill tredje och fjärde led.