Nisse har helt rätt i att diskussionen i Australien förs på en mycket mer avancerad nivå än hos oss. Emellanåt verkar det som om vår diskussion överhuvudtaget inte vore välkommen. Uttrycker man sin åsikt, så blir man utpekad som sanningssägare och dem tycker man inte om. Det har jag flere gånger kunnat läsa i klartext. Och så blir det yrkesutövningsförbud, stängda dörrar och exklusiva kabinettbeslut. - Mycket obehagligt.
Vi skall göra ett nytt försök att öppna kommunikationsfältet. Jag tänkte utnyttja erfarenheterna i Australien genom att projicera dem på situationen i Kajanaland och på min hemkommun Kuhmo. Så får vi väl se vad maktutövarna hittar på härnäst.
Diskussionen i Australien handlar om att bygga datanätets nationella infrastruktur. Såhär citerar Nisse Paul Budde, som skriver på BuddeCom-forumet <http://www.budde.com.au/>:
Another urgent requirement is to further cement the NBN as national infrastructure rather than telecoms infrastructure.
Det är samhället som skall äga stomnätet och man förespråkar uppenbarligen också ett heltäckande distributionsnät. De är byggklossar som behövs i den infrastruktur som krävs för att kunna förverkliga de grundläggande nationella intressena. Det vill säga i vårt fall, de är grundförutsättningar för en levande landsbygd. Samma tankegång framgår ännu bättre från följande avsnitt. Här jämför Budde datanätet med andra heltäckande infranät (elektricitet, vatten, vägar etc):
We pointed out what other national, government-funded infrastructure investments have done for the good and the wealth of the nation (electricity, water, roads, trains, etc). It is not about how much money you can make from this infrastructure – it is about the enormous economic value of that infrastructure to society.
Våra australiensiska kolleger säger såhär: Om staten låter telebolagen skruva upp anslutningsavgiften (eller månatliga avkortningar på densamma) så missar man poängen i det hela. Samhällets satsning går förlorad om vi inte får den heltäckande infrastrukturen. Jag vill tillägga att det inte heller blir någon fri marknad om man låter telebolagen strama åt monopolet med hjälp av statsstödet. Pass på EU. Dags att ingripa! Telefonbolaget skalar av grädden... och de utsatta som skulle hjälpas, ja de blir inte alls behjälpta utan tvärtom utarmade av höga avgifter och onödiga produktbubblor.
Just nu verkar det som om staten skulle vara nöjd med detta fördärvliga förfarande. Man tycks resonera såhär: Det är ju väldigt fint att ens den enda offerten kom in och att telefonbolaget vill göra sin insats. Blir det inget snabbt nät så bör ni nöja er med den samhällsomfattande tjänsten. En mega bör räcka! - Och det låter välbekant, eller hur? Kom ihåg att I-samhällets tjänster inte enbart är lätta att använda, utan också audiovisuella. Erfarenheterna påvisar helt klart att AV-kommunikation inte fungerar på snävbandet och framför allt inte över trådlösa linjer.
Istället för att låta telefonbolagen suga ut landsbygdens sista lilla ekonomiska resurs och därmed stagnera uppbyggnaden av infrastrukturen, så ser man i Australien datanätet som ett enormt ekonomiskt egenvärde: Det är ju I-samhällets infrastruktur. Därmed är det samhället och inte telebolagen som måste styra processen. Vi måste övergå från den marknadsdrivna top-down uppläggningen till en medborgar- och tjänsteinriktad modell, där stomnätet ägs av samhället.
Hur fungerar denna ekonomiska mekanism? Den skall bedrivas nerifrån-uppåt. "We are doing things the wrong way round", säger dom i Australien. Man skall inte fokusera på de snabba vinsterna, utan på de ekonomiska fördelarna. Det handlar om precis samma tillvägagångssätt som vi för två år sedan framförde i fråga om landskapsekonomin i Kajanaland:
We know that e-health can save us $10 billion, and that combining the NBN with smart grids can save us $2 billion. So we are doing things the wrong way round. We should have thought about the social and economic benefits first; calculated (roughly) those benefits; and then built an appropriate/a suitable business model around NBN Co.
Vi sade att det här finns en outnyttjad möjlighet att tillrättaställa landskapets ekonomi. Landskapets administrativa överläkare Esa Ahonen förstod precis vad vi förespråkade. Dethär var ju som gjort för landskapet Kajanaland med dess snedvridna åldersstruktur och det 'administrativa experimentet'. Men istället för stöda oss och låta oss påvisa hur detta schema fungerar i Kuusamonkylä i norra Kuhmo, så satte man in alla tänkbara dystra resurser för att stoppa upp vårt pilotförslag.
Vänliga, långsinniga och konstruktiva som vi är, så tänker vi ge dem en ny chans. Alla dumma kommuner i Kajanaland skall ha rätt att betala för sin dyra erfarenhet som telebolagets drängar. Men vi i Kuhmo bör inte följa deras exempel, för våra studier visar helt klart att de vinsthungriga monopolisternas nät blir mycket dyrt och det nätet når inte den del av landsbygdens befolkning som mest behöver de jämlika tjänsterna.
Staten gjorde en miss när man lade tyngdpunkten för stomnätsbygget på landskapen. De saknar tillräckligt kunnande för att klara av projektkoordineringen. - Jo, jag hör nog rösten från Österbotten som säger att landskapet faktiskt klarat sig väldigt bra just där. Det stämmer, men de socio-ekonomiska förhållandena i Hungerlandet liknar inte alls situationen i Österbotten. Utan egen sakkunskap och förmåga att utnyttja utomstående insikt, blir det telebolagets åsikter som gäller i alla väder. Det lilla Finnetbolaget är tyvärr en försäljningsorganisation, som saknar både den nödiga kunskapen och resurser för att utveckla de egna insikterna.
Vi kan kringgå problemet genom att tills vidare glömma landskapet. Det bör man absolut göra, så länge landskapet inte driver sin egen fördel. Då vi fortfarande också har kommuner, så kan man faktiskt genomföra arbetet nerifrån-uppåt. Det egna, lokalt betonade initiativet sätter in på by- och kommunnivå.
Det är klokast att helt enkelt strunta i den fel upplagda landskapliga 'offerttävlingen'. Kommunen bör driva sina egna intressen genom att först tänka igenom de egna ekonomiska fördelarna. Det har vi gjort. Detta ledde till krav på ett heltäckande nät och en låg samtariff för anslutningarna. Kommun och landskap skall ha fritt tillträde till nätet, så att de utan hinder kan börja producera I-samhällets välfungerande tjänster. Det blir effektivt, för i detta scenario når man hela bosättningen. På lång sikt blir det också mycket fördelaktigt, för i det kommunala nätet behöver man inte debitera för den välfungerande lokala trafiken som inte alls belastar lokalnätverkets internet-kapacitet.
Hos oss är det inte enbart kommuninnevånaren, utan den offentliga tjänsteleverantören som i första hand behöver anslutningen. Därmed borde också landskapet så småningom inse att det nerifrån-uppåt byggda öppna och sålunda synnerligen enkla nätet blir otroligt billigt för dem och att de ekonomiska fördelarna med en heltäckande åldingsvårdstjänst är "enorma". Då kan man ju kanske tänka sig att både landskap och kommun skall bistå i att göra nätet heltäckande. Kuhmo har alla förutsättningar att göra just så, för utan att veta om diskussionen i Australien så har man skapat förutsättningar för att följa ett recept som rekommenderas på andra sidan jordklotet.
"Sälj de offentliga bolagen och satsa istället på infrastruktur", säger man i Australien. Staden Kuhmo har en stor aktieporfölj från en olycklig försäljning av el-aktier. Lyssnar man på ekonomisterna, så säger de att ett sådant aktieinnehav är synnerligen riskfyllt i dagens läge. I Australien anser man att ägandet i det offentliga bolaget bör bytas ut mot konstruktion av infrastruktur, alltså datanätverk. Kommunen kan frigöra det aktiebundna kapitalet och därmed minska på aktierisken genom att flytta över resursen på datanätet.
På lokalplanet är det innevånarnas aktivitet som är utslagsgivande. ELY-centralen har genom Utvecklingsprogrammet för Fastland-Finland möjlighet att stöda byanätens uppbyggnad, förutsatt att den regionala centralen reserverar tillräckliga medel för att utföra landsbygdens viktigaste åtgärd under detta decennium. Byalagens aktiva medverkan och talkoanda behövs för att dra full nytta av de fördelaktiga investeringsvilkoren.
Kommunen har möjlighet att stöda processen genom att ge garantier för invånarens abonemanglån, samt stöd åt de socialt värst utsatta vid anskaffning av anslutningen. Bankerna har inte möjlighet att skapa en specialprodukt för fibernätsabonemang, men vi har på annat håll sett att med kommunal garanti är det lätt att göra upp om de behövliga lånen. | 
Page 1 of 2: 2 Next »