Åtminstone Grankullaborna vill imte ha några master i närheten av skolor och dagis enligt ett politiskt protestmöte jag deltog i (mest av nyfikenhet) i våras. Protesten fick stöd av min en f.d. kollega från 1980-talet, Erja Tamminen, som etablerat sig som ”tietokirjailija”; :Langaton teknologia ja terveys, Uusimaa 2011, en komprehensiv kompilering av hälsoriskerna med radiovågor. Paracllellt råkade jag läsa John Brockman;: What You Really Should Worry About, 150 korta essäer om dagens förfärligheter, vilka nog ondgjorde sig över Internets följder av snuttifiering av tankarna i oskyldiga barns hjärnor, men inte ens nämnde radiovågornas eventuella farlighet. Men som ni har förstått av mina tidigare inlägg är jag närmast agnostiker i lärostriden mellan fiber och radio; radio behövs för folk som inte hålls på platsen, där det är bråttom eller eländig terräng; fibern behöver inte stöd av folks radioskräck. Slutresultatet av utvecklingen blir ändå det vi sagt förut: fiber till varje bostad/kontor och trådlöst det sista hoppet på någonting mellan 20 millimeter och 20 meter.
Men statistikfrågan är intressant med tanke på internationella jämförelser; det behövs helt enkelt en accepterad KUTYM för hur man räknar. Fiber eller trådlöst är oväsentligt, men kategorierna kan enkelt statistikföras. En person med tre sim-kort är TRE mobilabonnenter. En IPTV-familj med tio barn är EN bredbandsabonnent. Vårt fibermatade höghus med trettio personer i tjugo ethernetanslutna bostadslägenheter är TJUGO bredbandsabonnenter. Hur man räknar fiberanslutningar i hotell och sjukhus behöver diskuteras skilt; EN anslutning är för lite; att räkna antalet bäddar ger en för stor siffra; i en skola kanske antalet klassrum ger en riktig uppfattning av bredbandsintensiteten; i länder där internetkafèer står för ett betydande utbud kan gärna varje terminal räknas skilt, medan antalet wifi hot spots och den totala kapaciteten, inte antalet användare, ger ett mått på utbudet i ett i-land. En fastighet inom 100 meter från en kabelskarv eller annan möjlig anslutningspunkt HAR fibermöjlighet. En fastighet inom100 meter från en KABEL HAR INTE fibermöjlighet.
Inte ens hundra år av åmgtelefoni har finslipat definitionerna i telefonbranchen. Hur klassificerar man t.ex. t.ex. funktionen dial-in-dial-tone, som i vissa områden i USA låter en nyinflyttad sticka in sin medhavda telefonapparat i den tomma lägenhetens vägg, men inte få annat än en valton och möjlighet att ringa till telefonbolaget? Är detta en ”main line” eller inte? Räknas min (ständigt uppkopplade ) elektricitetsmätare som en mobilabonnent? | 
