Vi hade alltså förra veckoslutet nejdens sommarevenemang kring temat återanvändning. En av idéerna var att vi presenterade byns projekt genom en innovativ vinkling till dagens tema.
'Lipukan Kuitu' -byanätsprojektet och den nya optofiberlinjen mellan övre och nedre skolan presenterades genom att ställa ut en avfallssäck full med de törstiga byabornas flaskor och ciderburkar. Det gällde att gå till nedre skolan och kolla säcken, samt sedan ringa upp övre skolan med
Planets återanvändningsmodell av SIP-telefon (kolla dock också deras nyare modeller). Så meddelade man namn, adress och gissning. - Det fungerade bra med välkänd telefon från post- och televerket. Och nu var alla dessutom motiverade att förstå och se hur installationen såg ut och fungerade.
'Diverse' om dåligt fungerande posttjänster:
Min kumpan skickade alltså en SIP-växel på posten. Tidigare har posten fungerat så, att förde man paketet före halv tio till sorteringscentralen så hämtade postbudet paketet till hemdörren följande dag klockan 12. Nu blev det så att jag fick paketet först en vecka senare och inte alls hem utan till SIWA i Kuhmo (dvs 50 km från hemadressen). Fy och skam åt Suvi och det dåligt fungerande Itella-bolaget.
Därmed gällde det att hitta på något annat. Snabbt. Jag har alltid ryggat för Asterisk som sägs vara mycket komplicerad och svår att konfigurera. Men det visade sig att jag var helt fel informerad. Avhämtade Windows versionen från
nerladdningssajten (den allmänna asterisk-webplatsen återfinns på adressen
http://www.asterisk.org/). Jag kollade
den trevliga installationsvideon och en annan video med
vägkarta för novisen. Och så bar det av.
Asterisk har två färdiga SIP-konton utan lösenord så det gick mycket snabbt att bygga upp demonstrationens system. Jag använde 20 minuter för att utföra den tunggrodda Vista-installationen, men sedan hade jag en fungerande SIP-central. (Samma jobb tog senare 5 minuter på en XP-maskin, men enkelheten beror på att man tillämpar lägre säkerhetsnivå.) Det finns två färdiga SIP-konton utan lösenord och det var ju precis det jag behövde.
Softvaruväxeln är fullspäckad med egenskaper så man kan gått plita ett antal asterisker förrän man är färdig med paketet, men svårare än så var det inte att komma igång. Och SIP-växel kunde ju verkligen vara någonting för byanätet. Det tyckte åtminstone Iivantiiraborna, som provade hur det kändes att prata i en internettelefon.