Behov av fler fibrer i kabeln - inga problem !

Det händer ibland att det inte finns tillräckligt många fibrer i en kabel. Frågan är om man då måste gräva ned ny kabel ? Nejdå, så länge det finns en fiber mellan två punkter så går det att ordna med elektronik. En fiber kan nämligen överföra 400 miljoner Mbit/s.

Man använder alltså WDM (Wavelength Division Multiplexing) och sätter in flera olika våglängder i fibern. På så sätt får man flera kanaler som är helt åtskilda från varandra och det fungerar precis som om det fanns flera fibrer mellan punkterna.I vårt nät kör vi precis allting med WDM och behöver därför bara en fiber för all kommunikation - en våglängd för uppåtgående trafik och en annan våglängd för nedåtgående trafik. Det är redan standardteknik och billigare än tvåfibersystemet (som egentligen är rena slöseriet med fiber).

Nu har vi ett konkret fall där vi behöver fler kanaler. Liljenet kommer att koppla upp sej till Kouvola och mellan SJökulla och Lappträsk kommunkansli finns bara en fiber ledig (samma som vi använder). Då sätter vi in WDM med fyra olika våglängder för att få två skilda föbindelser mellan punkterna.

I praktiken betyder det att vi sätter en multiplexer i Sjökulla och en i kommunkansliet. Vi använder multiplexer med SFP-moduler och behöver alltså sex SFP-moduler: Ett par moduler sköter om trafiken genom fibern mellan multiplxrarna och sedan ett par för varje linje. Multiplexern kostar omkring 600 euro utan moms Direktronik.se nr. 33-1510). Man behöver två och med SFP-modulparet blir det ca. 1400 euro för en förbindelse med två linjer. Då är det lätt att räkna om det lönar sej att gräva ned ny kabel eller köpa multiplexrar. Troligen blir de billigare hela tiden.

Ett litet problem är att SFP-modulerna mellan multiplexrarna är 2,5 Gbits moduler. De kostar inte mer men är ovanliga ännu. Vi behöver inte alls 2,5 Gbit/s så det hade räckt bra med vanliga 1,25 Gbits SFP-moduler. Men det hade blivit dyrare att bygga sådana multiplexrar för all ändring av hastigheten betyder att paketen måste mellanlagras med åtföljande komplex elektronik.

En billigare lösning är förstås att man använder växlar i stället för multiplexrar. Då kör man paketen huller om buller i samma kanal och skiljer dem åt i bägge ändar med Ethernetroutrar. Enklast är att köra i olika domäner. Här kan man också med fördel använda VLAN. En router är billigare än en multiplexer eftersom routern tillverkas i så stora serier. Men det kan ändras i framtiden.

I själva verket använder vi i vårt nät just den lösningen eftersom vi i början grävde ned allt för få fibrer för att kunna koppla upp alla med egen fiber ända fram till huvudväxeln i byn. Vi har alltså tre underväxlar som koncentrerar upp till 24 anslutningar till en fiber som går till huvudväxeln.

Så det är ingen panik fastän fibrerna tar slut i en kabel. Lite mera elektronik blir det men det går att ordna fler anslutningar. Och behövs det mer än 24 anslutningar så kopplar man bara in flera växlar.

Det blir säkert billigare med WDM om fibern redan ligger i backen.

Men, om man håller på att gräva ner fiber så kostar inte antalet fiber så värst mycket.
Trots det så lönar det sig inte heller att bara sätta ner "tillräckligt" med fiber för säkerhets skull.

Enbart stomkabeln i Tenala-Bromarv, 20x20 km, blir ca. 125 km lång. Satsar vi överallt 1€ mer / m på fiberkabel så ökar kostnaden med 125 000€, dvs. +30% i totalkostnad. En kostnad som dessutom dyker upp i starten när kassaläget i övrigt inte är så hävt.
För den summan köper man en hel del växlar, den dag de behövs.

Att sätta ner fiber bara för att ha tillräckligt fiber senare är inte alltid ekonomiskt försvarbart.

Man måste alltså räkna på dethär. När skall man sätta mer fiber, när skalll man sätta på WDM?

Den sträcka som vi kör över multiplexer är lagd ned under riksväg 6 så det är klart fall. Förstås kunde man gräva en helt ny kabel över åkrarna till kommunkansliet men problemet är alla trädgårdar i kyrkobyn. Det är minsann inte lätt att gräva fiberkabel genom dem !

Men som Guje skriver så är det en avvägningsfråga. Vi borde ha satt mera fibrer i Hindersby men år 2003 hade vi inga pengar och då var en kabel med fler fibrer ännu dyrare. Numera är skillnaden obetydlig mellan 6 och 12 fibrer i en tunn kabel. Men om man går från den tunna fastighetskabeln till tjock stomnätskabel så blir skillnaden redan betydande. Och så måste man komma ihåg att skarvning blir dyrare med många fibrer.

Jag tippar att WDM-multiplexrar går ned i pris så de blir ungefär lika dyra som dagens routrar. Eller så får vi routrar (växlar) med SFP-portar. Det är svårt att veta vad man skall kalla dessa burkar eftersom de innehåller funktioner från switchning till routing och brandmurar. Nå, i alla fall kommer det burkar som gör att man kan köra åtskild trafik över en enda fiber.

Sen har vi ju PON-tekniken som splittar upp en fiber i flera mha. Ett prisma. Kan vara helt försvarbart det också. Speciellt om man saknar ström mitt i skogen och behöver lägga in en fördelning just där.

PON har blivit väldigt intressant ute i världen bland de stora operatörerna. Främst tror jag det beror på att det inte finns tillräckligt många fiber för alla hushåll i stadskvarteren. Då när operatörerna drog sina stadsfiber så var ju FTTH ett okänt begrepp. Med PON löser man det problemet.

Men, där igen, man måste räkna igenom vad som är lönsamt. PON-teknikens ändutrustning är inte alltid den billigaste. Den laser som sitter i operatörsändan är ganska värdefull har jag förstått.

I praktiken har det väl också visat sig att man egentligen inte vinner så mycket i antal fiber då splitterutrustningen ändå placeras i växelskåpen.
Och då kan man lika gärna köra med vanliga växlar till en billigare peng.

Här är två dokument som jämför aktivt ethernet och PON:

http://web.archive.org/web/20101215161141/http://c onvergedigest.com/whitepapers/documents/Occam%20FT TX%20white%20paper.pdf

http://www.citynet.nl/upload/pon_vs_active_etherne t.pdf

Som det framställs här så talar nog allt för att aktivt ethernet är det vettigare alternativet, åtminstone i glesbygden.

Det är ju inte världens största sak att växla mellan aktivt och passivt nät (utom om strömförsörjning är ett problem). Men personligen lägger jag vikt vid flexibiliteten i det aktiva nätet. De gamla teleoperatörerna som tycker om "förbindelser" och har svårt att tänka sej en snabb utveckling (eller utveckling alls) gillar förstås passivt nät.

Om man börjar dela våglängder ända från växeln så binder man trafiken till våglängderna. Rent slöseri. Då kan en våglängd användas för 5 kbit/s i medeltal fastän det i en annan våglängd skulle finnas behov av 10 Gbit/s. I ett aktivt nät styrs trafiken dit det finns rum.

De gamla teleoperatörernas motto är: "Kortsiktigheten som ledstjärna !"

Hos oss i Tenala-Bromarv blev initialkostnaden ungefär lika för både PON och vanlig Ethernet. Det betyder att vi kan bygga en kvalitativt bättre Ethernet, men ha PON-möjligheten ännu kvar. Argumentet "finns inte ström" gäller inte oss eftersom alla våra noder ligger väg i vägg med Fortums skåp ... nå nästan i alla fall. Hur som helst - inget strömproblem hos oss. Och som sagt var, PON byggs i praktiken med splitters i växlarna där det alltid finns ström.

Det intressanta i Johanhs länkar är att utgångspunkten är TriplePlay och hur kostnaderna då utfaller. Men det var kanske innegrejen då när texterna skrevs och för att de skulle vara trovärdiga måste ordet finnas med.
Idag ser vi ju tecken på hur tripleplay förlorar fotfäste mot nånting som kallas "öppna nättjänster".

Verkar bli nästa stora fråga som teleoperatörerna tänker bromsa. Bromsserien har ju sett ut såhär:

- Bromsa övergången till bredband
- Bromsa övergången till ISDN
- Bromsa övergången till ADSL
- Bromsa övergången till fiber
- Bromsa övergången till "open access"
- Bromsa övergången till andras definition på "open access"
- Bromsa övergången till FTTH, ge 3G/4G i stället
- Bromsa övergången till öppna tjänster, bjud på TriplePlay istället


Ändå går världen framåt!? Måste vara mäktiga krafter i rörelse som inte ens en av världens mest organiserade och penningstarka bransch rår på.

Ja, vem hade kunnat tänka att det är rent av naturligt av småaktörer på ett fiberforum nånstans i svenskfinland funderar på hur man kan ta ut ännu mer kapacitet ur sina fiberkablar?
Hör inte såna frågor till teleoperatörernas specialister att dryfta och att lösa?

Har samlat på länkar till websidor som behandlar frågan point-to-pont versus PON. Varsågod:

http://broadband-nation.blogspot.com/2010/02/advan tages-and-disadvantages-of-gpon.html ,
http://www.fiberevolution.com/2009/08/gpon-vs-p2p- comparison.html , http://www.totaltele.com/view.aspx?ID=448184 ,
http://harmonica.typepad.com/fiberevolution/2007/0 4/the_point_of_po.html , http://www.sfp-xfp.com/news/234.html ,
http://www.cable360.net/ct/news/ctreports/commenta ry/Telcos-Pick-GPON-For-Good-Reasons_44489.html , http://www.cedmagazine.com/Article-GPON-in-FTTP-ne tworks.aspx ,
http://www.bbpmag.com/2009issues/jan09/BBP_JanFeb0 9_GPON.pdf , http://metroethernetforum.org/PPT_Documents/FTTxME F070620.ppt#399,18,Outlook

Ni kanske kommer ihåg att det i Lewis Carrolls "Alice i underlandet" fanns en (elak) Chesire cat, som gjorde sig själv osynlig, så att bara grinet fanns kvar. Nu har den katten kommit till fibertekniken och DARPA har tagit bort fibern och bara lämnat speglingen på ytan kvar! Fördelen är att ljuset går snabbare genom luft än genom glas! Se


http://www.extremetech.com/extreme/161687-darpa-cr eates-hollow-core-optical-fiber-for-faster-network s-more-accurate-sensors?D%20a-93643 !

Utvecklingen ser ingen ända

På tal om multiplexrar. Vi hade igen problem med våra i Sjökulla där Liljenet går in på samma fiber. Det värsta är att de beter sej helt irrationellt. Ena förbindelsen fungerade bra men inte den andra. VARNING ! Jag kör hellre med switchar som stöder VLAN. Sådana har vi nog i lager för säkrehets skull. De har två fiberportar så man behöver inte lösa konvertrar. Det finns med riktigt många fiberportar men de är dyra.