1) Visst, flera och konkurrerande fiberkablar till utlandet behövs. Den afrikanska kontinenten har länge lidit av att först för några år sedan började kapaciteten ut i världen vara tillräcklig och prisnivån rimlig. Och Finland är ju en ö.
• Om jag kommer rätt ihåg, har Rysslands direktkabel (ca 1000km) till Tyskland (ca 1992) tre+ tre fibrer med 565 Mbit/s.
• Till Stockholmstrakten har Finland åminstone fyra kablar med minst tre+tre fibrer var, att fritt bestyckas med valfri kapacitet; i dag alltså minst 4 x 3 x 100 Gbit/s = 1200 Gbit/s (och då börja vi inte ens tala om wawe division multiplex).
• Till Estland har Finnet-gruppen två sjökablar (ca 2000) och Sonera antagligen två till.
• Till St. Petersburg har både Finnetguppen och Sonera fiber.
• Vasa Telefon har kabel till Sverige under Kvarken (ca 1994)
Så nog finns det kapacitet!
2) Prisnivån. Upgifterna om €800M för 14900 km och €50M för 1000 km till tyskland är ganska likvärdiga, €50 per meter, men låter höga.
Efter 15 år avslöjar jag knappast några akuta affärshemligheter ifall jag noterar att Finnet Internationals med koppar dubbelarmerade 200 km fiberkabeln från Hangö via en mellanförstärkare på en ö söderom Åland till Norrtälje ca år 1996 kostade FIM 40 miljoner =Euro 6,7M= €33 per meter, inklusive elektronik för 565 Mbit/s på ETT fiberpar
Uppgiften €100M (=Euro 100 per meter) till Tyskland låter i mina öron helt UFO. Min gamla tumregel (som telekonsult) var US$10...20 per meter. Jag slog upp en relativt färsk prispunkt från Medelhavet: investering US$55M, kapacitet 39Gbit/s, avstånd ca 3000km = €18 per meter (eller €0,5 per Mbit/s och km). Så ett rimligt pris för den nya Östersjökabeln vore kanske €20M. |